Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. Thamesdalens lera passar icke
Lincolns-hires potatisodlare. Olikheterna i jordens
kvalitet och dess naturliga företräden bestämma,
varest städerna komma att förläggas, varest
olika slag av livsförnödenheter ska växa, varest
fabrikerna ska byggas, varest gruvojrna ska
brytas, varest de gröna fälten ska sträcka sig och
varest ödeland skall finnas till. Detta
bestämmer i sin tur, att jordräntan måste växla. Men
hur mycket än jordräntan varierar, den är dock
alltid av samma ekonomiska karaktär.
Jordräntan är det pris, samhället — ty det är i
värk-ligheten konsumenternas samhälle och icke
individen som betalar — betalar jordägaren för
att få hans tillåtelse att över huvudtaget nyttja
jorden.
Jordägaren befinner sig i alldeles samma
läge som en man, som är i besittning av
tillvarons nycklar, och följaktligen kan han fixera
en maximiavgift till sitt eget pris. Han gör så
också. Jordräntan har också den inneboende
tendensen att uppsuga varje social förbättring,
som kan förvandlas till en ekonomisk fördel.
Ett kärr på utsidan av en stad torrlägges —
jordräntan stiger; en spårvägslinje drages till
utkanten av en stad — räntan stiger; ett
gruvschakt sänkes och ett särdeles gott kolskikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
