Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara på vakt emot. Från, en motsatt riktning
nalkas Dickens att fullfölja samma mission.
Han hade mera av demagog och mindre av
poet i sig. Han var klassmedveten och ritade
aldrig till ett porträtt av en aristokrat utan att
förse det med en eller annan skavank. Han
hade intet system men ett outtömligt
känslo-förråd. En sådan känslighet skapar lätt
politiska fördomar, säger man. Må så vara, det
är dock den förutfattade politiska meningen,
som i sinom tid blir socialism efter att ha
hamrats på förnuftets städ, så att den fått både
form och härdning. Genom såväl skaldens som
romanförfattarens värk forsade en bred och djup
åder fram mot demokrati, mot social jämlikhet
och ekonomisk rättvisa — mot socialistisk
omdaning alltså.
Kort sagt, det förflutna århundradets
skalder och författare fördömde i huvudsak sin
egen tidsålder. De adlade den icke, ty de
voro icke av den tidsåldern. De skrattade ut
vad den (höll kärt. De voro utopister och
reformvänner i förhållande till den. Meredith och
Hardy, Tolstoy och Ibsen, Turgenjev och
Ana-tole France, Burne Jones och Watts,
prerafae-litema och andra skapare av konstskolor och
hantvärksskolor — alla stakade de ut vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
