Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mera, än vad ni hade rätt att begära. Maken till
mästare skall jag aldrig träffa i livet.»
»Vad pratar du för persilja, pojke, har jag varit god,
jäg?»
Mäster Thorsson var upprörd.
»Jo, har ni så. När jag kom ned i smedjan, frågade jag
mig vilka som möjligen kunde vara mina föräldrar och
varför jag aldrig känt dem. Vid den frågan började
tårarna rinna. Det var allt dumt; för min rätte far hade
ändå aldrig kunnat vara bättre än ni, mästare.»
»Prat, din slyngel!»
»Säg mig nu, mästare, en sak, varför är ni så bra och
god emot mig, ehuru alla andra äro motsatsen. Därtill har
ni alltid hållit mig till att ära och älska Gud, sanningen
och det rätta.»
»Det skall du få veta när vi äta vår sexa därinne på
Claes på hörnet; men för att säga sanningen, tycker jag
icke du haft några sötesbrödsdagar hos mig.»
»Har jag icke!» Ivars klara blå ögon blixtrade. »Jo
jo men, och den, som annat säger, han ljuger. Jag har
mått som en prins.»
»En svart prins», menade mästaren skrattande.
De gingo in på Claes på hörnet, där Thorsson begärde ett
ensamt rum och en ståtlig sexa för två. Under det
mästaren och lärlingen med frisk aptit angrepo rätterna, sade
Thorsson:
»Du vill veta, varför jag behandlat dig mindre strängt
än de andra. På det du må få det i huvudet, vill jag
berätta min levnadshistoria. Den är visst icke mycket
storståtlig; men du och jag skola sedan förstå varandra bättre.
Var jag egentligen tillbringat början av mina levnadsår,
vet jag icke. Det första, som står rätt klart för mitt minne,
är att man en dag förde mig till en stor stad och in uti
ett högt hus. Jag var då sjuk och kvarstannade där. Man
förde mig in i en sal full med flera sängar. Sedan kom
en lång tid, varav jag icke kan påminna mig någonting,
emedan jag låg i feberyrsel. Då jag åter blev frisk, var
jag tillsammans med en hel hop barn, alla lika klädda. Så
kom julen och i de många och stora salarna dukades
julbord, då vi alla fingo någon leksak jämte julbröd. Vi
dansade och glädjen stod högt i tak. Mycket främmande
folk kom och såg på oss. Detta var den enda glädje min
barndom erbjöd. Strax efter julen kom en gumma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
