Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämtade mig ifrån de stora varma och rymliga rummen,
där jag hade haft det så bra. Hon förde mig med sig
till ett litet eländigt och uselt kyffe. Det var strax på
nyåret. Jag var väl då sex år, kan jag tycka. Det är icke
mycket att säga om huru jag hade det. Jag frös, svalt och
fick bra med stryk. Min fostermor hade till födkrok att
snatta ved vid hamnar, och dit följde jag henne för att
hugga oss ett och annat vedträd och släpa hem, även gick
jag på torgen med en korg på armen och tillbjöd mig att
bära åt dem, som behövde få hemburet. Mitt egentliga
ärende var att stjäla av månglerskor och fiskköperskor. Så
gick några år, och jag hade under dem farit så illa och
sett så mycket dåligt, att alla utsikter funnos för mig att
själv bliva en lika stor usling, som dessa människor, vilka
omgåvo mig. En vacker dag fick min fostermor besök av
polisen. Hon hade begått någon stöld och avfördes till
häktet Jag återlämnades på barnhuset. Endast tvenne
dagar var jag där, då en starkt byggd karl förde mig åt landet.
Han var smed på landet. Jag hade då fyllt elva år, men
såg klen och uslig ut, kunde icke läsa och dugde till rakt
ingenting. Mäster Broms var hårdhänt och sträng,
avstraffade alla fel med ett kok stryk, men gav sitt folk därjämte
tillräcklig föda. Om söndagarna kördes jag i skolan.
Arbeta fick jag, så att jag ofta nog var alldeles övergiven
av brist på krafter, och säkert hade han, som själv aldrig
visste vad trötthet var, ansträngt mig alldeles för mycket,
om han icke haft en gesäll, vilken kände medlidande med
mig.
»I början stal jag av mästaren och gesällerna; men då
fick jag så mycket stryk, att jag icke kunde röra mig på
flera dagar; och en gång då jag tagit några äpplen, höll
han på att slå ihjäl mig, så arg blev han. Gott gjorde det
emellertid; ty ifrån den stunden tog jag aldrig vad som
icke tillhörde mig. Sällan talade han vänligt, utan röt och
skrek för beständigt, men rättvis var han. Detta gjorde
att jag, som endast såg hans stränghet, fruktade och nästan
hatade honom. Jag tyckte att han var en riktig dj-1 och
önskade rätt mången gång att jag i min tur skulle få klå
upp honom. Tiden gick. Ifrån att vara en liten stackare,
hade jag genom strängt arbete och tillräcklig föda blivit
en stor och stark yngling. Så skulle jag beredas till
Herrans nattvard. När mäster Broms och jag gingo från
kyrkoherden efter att ha skrivit upp mig, sade han :
»’Nu skall du gå bort två dagar i veckan och under dem
2 B Arbetet adlar mannen I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
