skall jag ändå föda dig, så att du får allt röra på spelet de andra fyra dagarna för att kunna arbeta dubbelt.’ »Icke var jag van vid någon vänlighet; ty smedens hustru var icke bättre än han; det vill säga: båda gå vo mig ordentlig mat och kläder; men lika frikostiga voro de med stryk och gräl. Jag hade likväl året förut hört huru de med tårar och förmaningar ledsagat dottern, då hon skulle beredas till nattvarden, och huru de talade om Herrans ord med henne. Detta gjorde, att jag tyckte att mästaren och hans hustru voro riktigt elaka människor, som icke den dagen hade ett enda sådant ord för mig. På hela hemvägen gick jag och funderade därpå, och när jag kom hem, sade jag åt gesällen, långa Olle, han som ofta räddat mig undan att bliva sönderpiskad: »'Vet han, Olle, när jag en gång blir karl, så märker jag allt mästaren, så att han skall minnas det, för all hans elakhet.’ »’Vad, Tor, kommer du med slika tankar ifrån pastorn och det när du skall beredas till skrift?’ inföll Olle. »’Det är detsamma. Jag har aldrig lärt akta skriften’, sade jag. »Om aftonen, sedan arbetet var slut, och Olle och jag skulle lägga oss på loftet över smedjan, satte sig Olle vid min bädd och läste ur bibeln. Det kändes konstigt i bröstet på mig. Jag hade väl hört både prästen och mästarn läsa bibeln, men se Olle gjorde det helt annorlunda, och sedan han läst en stund, talade han med mig om Guds ord. Jag tänkte ända tills jag somnade över vad jag hört, och dagen därpå arbetade jag med mera iver än van-tigt. Olle smidde, sjöng och var glader. Jag hade för mästaren en sådan fruktan och bitterhet, att jag aldrig kände någon glädje av arbetet, och ofta förundrade det mig att Olle var så belåten med livet att han alltid gick och sjöng. Då jag den dagen hörde Olle sjunga, fick jag lust att göra så med, och bäst jag stod och glödgade ett järn, instämde jag helt djärvt i sången. Mästaren vände sig tvärt till mig med de orden: »’Tag tror Tor sjunger.’ »Det gick såsom kallt vatten utåt ryggen, och jag tänkte: »Nu blir det väl smörj av, och därmed tvärtystnade jag. »’Åhå, kära Tor’, sade Olle, ’icke menade mästaren att du skulle tiga, han vet nog att arbetet går som en dans, när en sjunger.’ »Mästaren sade ingenting, men från den dagen sjöng jag