är ditt arbete. Begriper Jönsson icke att det är bedrägeri han gör sig skyldig till. Jag ämnar därför omtala hela saken för patron.» »Åh, om herr verkmästaren bara tiger i dag, så skall jag icke göra så mer», menade Jönsson, »men se, verkmästaren skall veta, att herr Axelhjelm har betalt mig bra, och då tyckte jag att det ändå var på ärligt sätt, som jag förtjänade de styvrarna. För resten är ju herr Axelhjelm herre, och det är allt oresonabelt av patron att vilja det en töcken skall arbeta lika med oss andra.» »Men på det sättet lär sig icke Axelhjelm att arbeta; och för övrigt tycker jag att han borde blygas att stå och få beröm för vad Jönsson gjort.» »Åh, käre verkmästare, han gör alldeles som patron. Han får ju även beröm för vad vi arbeta. När man säger: ’Vad Lange gör för vackert arbete', så ljuger man; ty det är hans arbetare som gjort det.» »Gå nu till sina göromål, Jönsson. Jag skall söka upp patron för att tala om, vilket fuffens blivit begånget». De båda samtalande vände sig om och befunno sig mitt för Jacobo, som sade åt Jönsson: »Låt du bli att börja med dina gamla knep och konster; ty då går det fortare än du tror att komma härifrån. För din hustrus och dina barns skull har jag haft fördrag med ditt viiigleri, men lita icke alltför mycket på mitt tålamod. Hädanefter skall jag hava ett vaksamt öga på dig.» Axelhjelm fick en stark förebråelse för det han tillåtit sig ett dylikt fusk. Följande dag erhöll Ivar en plats uppe på filverkstaden. Snart var han genom sin flit och det intresse han visade för sitt arbete en favorit hos Lange, till icke ringa harm för Axelhjelm, den Jacobo höll mycket strängt. Ivar, tillika med de skickligare arbetarna, gick vissa timmar i veckan på ritkontoret för att lära sig rita för den där anställde läraren. Sällan hade någon lärling utmärkt sig genom mera flit och intresse för arbetet än Ivar gjorde. Aldrig var han med om något pojkstreck, aldrig deltog han i några lekar eller följde med till dansstugorna. När Bengt var ute och muntrade sig, satt Ivar hemma, lutad över en ritning eller läsande i en bok. Ibland gjorde han sina modeller av trä efter ritningar, dem han fått av patron. Tyst och stilla, sökte han icke de andra lärlingarnas sällskap, utan var alldeles för sig själv. Av det hurtiga, ofta överdådigt glättiga lynne, som utmärkte honom, då