gossens öppna blick, som behagade Lange, då han med osäker röst svarade: »Nog skall jag försöka att vara patron till nöjes.» Ivar höll ord. Han arbetade flitigt och använde sina lediga stunder med att se sig omkring i verkstaden. En vacker vårmiddag satt han på gården i akt och mening att äta; men i stället sysselsatte han sig ivrigt med att rita i sanden. Gossen var så upptagen med detta sitt arbete, att han alldeles icke gav akt uppå att någon med uppmärksamhet stod och betraktade honom. När han ritat några figurer stödde han hakan i handen och betraktade dem mycket noga, varefter han åter gjorde några nya streck. Så fortfor han ända tills klockan kallade folket tillbaka till arbetet. Vid ljudet därav spratt han till och såg upp. Framför honom stod Jacobo. Gossen reste sig genast och avtog mössan. »Varmed sysselsätter du dig?» frågade Lange och fästa-de blicken på den i sanden utförda ritningen. »Ah. herr patron, det var bara en tanke, som ... som . .. jag länge haft», stammade Ivar och ämnade med sin träsko utplåna figuren, men Jacobo hejdade honom. »Förstör icke ditt arbete, utan säg mig hellre, vilken tanke det var du givit en så besynnerlig form.» »Åh, jag tänkte blott på att man allt skulle kunna för en liten smedverkstad göra en pust, som drevs med vev. Då tyckte jag att den borde se så här ut.» En tystnad uppstod, under vilken Lange hade ögonen häftade på ritningen i sanden. »Din mat ligger orörd», sade Jacobo och pekade på middagen. »Varför har du inte ätit?» »När de där tankarna komma, då'glömmer jag allt annat», svarade Ivar och såg upp i husbondens vackra ansikte, »därför händer det ofta att jag är lat.» »Ivar! Var håller du hus?» ljöd Bengts välbekanta röst. »Gå nu till ditt arbete, och när det är slut för dagen, kan du komma upp till mig på kontoret.» Jacobo tog vägen till filareverkstaden. Han inträdde där helt obemärkt och hörde verkmästaren med tämlig häftighet tilltala en av arbetarna. Lange stannade, för att erfara, varom frågan var. »Tror du verkligen att patron tycker om att du på mel-lantimmarna står och fuskar åt den där Axelhjelm och att denne sedan narrar patron med att han gjort vad som