likväl, att jag, utan att beskyllas för partiskhet, kan försäkra er, att det där omdömet är oförtjänt.» »Men i ert hemland är giftermålet en affär, och ingenting annat. Man väljer sig en rik flicka, när man t. ex. behöver utvidga sin handel eller sin fabrik.» En lindrig ryckning i Langes ögonlock gav tillkänna, att Constance den här gången träffat någon ömtålig sträng i hans inre. »Jag tror att amerikanaren, mindre än någon annan nation, gör sig skyldig till detta fel», svarade han i likgiltig ton. Han vände sig till Stephana med den tydliga avsikten att fortsätta det avbrutna samtalet; men Constance, som endast kände sig retad av hans orubbliga köld, hade förr låtit Kungsborg störta samman över sitt huvud, än hon avstått ifrån att se honom rubbad ur densamma. »Ämnar herr Lange återvända till Amerika?» frågade hon med en röst, som förmådde Stephana att se på henne, så onaturligt skarp lät den. »Nej, det ämnar jag icke.» »Jag trodde eljest att ni, såsom varje annan som här sökt sin lycka, skulle återvända till ert hem, sedan ni av den svenska enfalden skördat tillräckligt.» »Constance!» utropade greve Herman och reste sig upp ifrån sin plats. Vid Constances ord hade blodet först rusat häftigt upp åt huvudet på Jacobo; men ögonblicket därefter blev han så blek, att hans ansikte fick en blåaktig färg. I ögonen gnistrade det till, och Constance, som hade sin kalla och stolta blick häftad på honom, ägde den tillfredsställelsen, att under ett par sekunder se uttrycket av en våldsam sinnesrörelse återspeglas på dessa eljest så lugna drag. Vid greve Hermans utrop och rörelse, inföll Jacobo kallt: »Bästa Romarhjärta, fäst icke någon vikt vid frökens ord. Ett för tillfället iråkat dåligt lynne har dikterat dem.» Langes ton hade överlägsenhetens överseende. »Äv vad anledning anser ni vad jag sagt för ett anfall av dåligt lynne och icke för vad det verkligen är: min övertygelse?» Constance kände sig så uppretad, att hon glömde det flera främmande voro vittnen till vad som föreföll. »Constance, jag tycker att du borde tacka Lange för det han sålunda upptager ditt ogrannlaga utfall», svarade greve Romarhjärta med tillrättavisande ton.