»Vill patron icke utlämna Ivar?» frågade de, som voro i sp_etsen. »Nej!» »Nåväl, då skola vi söka reda på honom.» »Vill ni göra hemgång hos er husbonde?» frågade Lange kallt och lade armarna i kors över bröstet. De drogo sig tillbaka under ett doft mummel. »För att bespara er ånger över en sådan våldsamhet och mig blygseln att hava dylika arbetare, ger jag er rätt att genomsöka min boning; men jag förklarar på förhand att I icke skolen där finna den I söken.» Jacobo gick in i den stora salen, där Helfrid stod, mera liknande en bildstod än en levande varelse. Några sekunders tvekan uppstod hos arbetarna, men ett par röster ifrån gården, dem Jacobo igenkände såsom tillhörande Jönsson och Erik, ropade: »Tro honom icke! Han har den uslingen gömd någon-städes.» Lik en ström rusade de nu in och genom hela huset. Varje vinkel och vrå genomsöktes, ifrån vinden till källaren. Tjänstfolket hade flyktat ned i trädgården och till paviljongen, lämnande Jacobo och verkmästaren att bäst de behagade försvara sig emot det uppretade folket. Helfrid hade dragit sig undan i en fönsterfördjupning bakom de nedfällda gardinerna. Jacobo stod framför desamma ; men så nära, att ingen kunde träda emellan honom och Helfrid. När arbetarne återvände knotande över att icke hava funnit den de sökte, sade Lange: »Ni vilja veta var Ivar är. Nåväl, jag har skaffat honom undan. Vart, ämnar jag icke upplysa er om, allt nog: han finnes icke på Åkersnäs. Ivar har för alltid lämnat min verkstad, där jag, tyvärr, icke ägt makt att skydda honom emot kamraters elakhet och förföljelse.» »Tro honom icke!» hördes åter samma röster upprepa. Vid ljudet av dem flammade det till på Jacobos ansikte och han utropade: »Tyst, ni båda, som icke mera ären vid fabriken och således ingen talan äga. Det är med dem, som ännu äro kvar i mitt arbete jag har att tala, och till dem säger jag: Ivar är i och med denna dag ifrån Åkersnäs. Ären I nöjda? Eller vad viljen I mera?» »Vi vilja hava denna skändliga skymf borttagen, som fallit på oss, att vi varit med om stölden i baron X—s grav.