na det man önskar, och nu önskade Kurt, att Constance skulle vara lika intresserad av honom, som han av henne. Hon å sin sida gav all näring åt denna övertygelse, ty på promenader och i sällskap var det alltid Kurt eller Ivar, som hon mest sysselsatte sig med. Jacobo gav akt därpå och märkte lätt, att Ivar även var intresserad av Constance och att Evert spelade förtjust i Olga. Att bakom detta låtsade tycke till henne lågo andra känslor, dem han önskade dölja, allt detta uppfattade Lange, och han tänkte, då han såg Constance, föremålet för alla dessa olikartade känslor: »Såsom åskådare torde jag få bästa tillfälle att uppskatta och bedöma verkliga halten av hennes karaktär.» Evert, denna olycksfigur, huru var det egentligen med honom? Det varken vilja eller kunna vi redogöra för, emedan händelserna bäst skola göra det. I denna själ, behärskad av idel egoistiska känslor, hade böjelsen för Constance utgjort den enda djupa och allvarliga. Ifrån att ursprungligen blott vara ett ynglingatycke, hade den antagit karaktären av en mäktig och stark passion, som eggades till en onaturlig styrka just genom det motstånd han rönte. Såsom alla passionsfulla lynnen, var han även svartsjuk och misstänksam. Varje man Constance visade den minsta vänlighet, blev ett föremål för hans avsky, och han sökte då på allt upptänkligt sätt att skada den förmätne, som vågade att höja sin blick och sina önskningar till samma föremål som han. Ledd av åtskilliga beräkningar, hade han fast beslutat att göra sig älskad av Olga; men under det han spelade denna föga hedrande roll, gav han noga akt på Constance och alla dem, som uppvaktade henne. Med inre förbittring såg han att Constance visade Kurt och Ivar ett företräde, hon aldrig skänkt honom. Han svor i sitt hjärta, att vem av dem hon föredrog, skulle han låta honom dyrt betala denna ynnest. % Lange hade märkt att hans unge verkmästare, ehuru lika arbetsam som förr, likväl under de senare veckorna haft andra funderingar i sitt huvud, än dem som vände sig omkring arbetet. Med en viss feberaktig otålighet hade han gjort ifrån sig sina göromål, för att om aftnarna så fort som möjligt begiva sig till Kungsborg.