Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fruktar att den, som överlämnar sig däråt, förstör sin
arbetshåg.»
»Ni kan omöjligt bliva en dylik slav av nöjet, och för
övrigt har umgänget med våra likar en stor nytta med
sig. Genom samtal och utbyte av idéer utvidgas vårt
förstånd. Edra besök på Kungsborg kunna för övrigt
omöjligt få namn av att ni slösar bort tiden på sällskapslivet.
Ni ägnar högst få stunder däråt, och är då med vänner.»
»Men om dessa vänner så upptaga tankarna, att de
ryckas ifrån arbetet, månne man då ej gör klokast att
undvika dem.»
»Vänner, märk detta ord, böra endast äga förmågan att
förljuva vilans timme, men icke att förströ oss i våra
sysselsättningar.»
»Kanske är det så för andra; men för en sådan vilde
som jag, vilken med högst få undantag tillbringat sitt liv
på verkstäder och icke ägt andra förströelser än sina idéers
förverkligande, skall det förtroliga umgänget med
personer, sådana som invånarna på Kungsborg, ovillkorligen
verka att hans tankar upptagas av dessa för honom nya
föremål. Jag tror», tilläde han leende, »att unga män i
allmänhet gjorde klokast uti att undfly damerna. De
åstadkomma så mycken konfusion i våra hjärnor.»
Constance fick icke tid att svara, emedan Olga kom
insättande och direkt till henne, utropande:
»Älskade Constance, spela en vals, vi vilja dansa.»
Att Olga fanns till, tycktes Ivar i allmänhet icke giva
akt uppå, oftare än hon kom i direkt beröring med honom.
Denna bristande uppmärksamhet delades icke av Olga. Hon
hade under ringkastningen fått se honom samtalande med
Constance, en upptäckt, den hon gav tillkänna för Evert.
Ifrån det ögonblicket hade den senare blivit förunderligt
orolig, och då han icke gärna kunde komma från
ringkastningen på annat sätt, hade han föreslagit dans, och
hemställt till Olga, om hon icke kunde övertala Constance
att spela.
Naturligtvis bjöd han upp Olga. Det av svartsjuka
upprörda sinnet måste hava något utbrott; också valsade han
så vilt, att Stephana måste bedja honom moderera sin dans.
»Baron Axelhjelm, ni ser så upprörd ut», yttrade Olga.
»Ack, fröken Olga, av nåd, fråga mig icke.» Han
tryckte hennes hand. Olga, som trodde att hon på något sätt
hade del i hans upprörda känslor och fruktade en
förklaring, började tala om annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
