Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må att skilja Evert och mig. Jag skall i trots av allt bliva
hans maka.»
En tystnad uppstod. Olga hade talat med en köld och
ett lugn, som var alldeles olikt henne, samt med en sådan
bestämdhet, att Constance insåg det hennes beslut var
orubbligt. Constance grät, med ansiktet gömt i händerna.
Hon tyckte sig oupphörligt höra faderns ord i drömmen:
:>Du är Olgas olycka.»
Olga betraktade den gråtande systern med en blick full
av det innerligaste medlidande, men hon förblev sittande
orörlig en lång stund. Det var liksom hon behövt hämta
sig och samla nya krafter till att motstå den storm av
böner hon förutsåg skulle följa på Constances utbrott av
smärta. Då denna alltjämt fortfor att gråta, lutade sig
Olga ned, lade sin arm om hennes hals och viskade:
»Älskade, älskade Constance, förbittra icke med din
smärta det steg jag tagit, utan låt mig behålla den
tillfredsställelse jag nu erfar. Förvandla den icke till sorg.»
»Olga», utropade Constance, »du skall bliva onämnbart
olycklig vid sidan av denne hjärtlöse egoist.»
»Tyst, jag bönfaller. Låtom oss icke mera tala därom.
Du förstår väl att jag fast och oföränderligt beslutit mig.
Varje ord är således en plåga, den du ändamålslöst
förorsakar mig.» Olga kysste systern och fortfor med smekande
ton: »Om min frid, mitt lugn är dig kärt, så låtom oss
icke mera tala om det steg jag tagit, och som aldrig kan
eller skall återtagas. Om du äger hjärta för mig, så lova
att ej giva onkel eller tant del av dina farhågor för min
förening med Evert, eller förmå dem att avråda mig
därifrån, det skulle endast leda till plågsamma scener och
vara en förödmjukelse för mig, att nödgas behöva
försvara den make jag valt. Constance, jag fordrar detta av
dig, om du ej vill göra mig verkligt olycklig.» Olga talade
med en sådan innerlighet, att Constance förstod det hennes
böner utgingo från själen.
Ack! Constance fattade fullkomligt att hon ingenting
kunde uträtta, då Olga så fast beslutit att bliva Everts
maka. Det återstod således icke något annat, än att lova
Olga vad hon önskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
