Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi lämna ämnet. Jag vet genom onkel Romarhjärta att
Olga endast i hemgift medför 150,000 riksdaler. De övriga
150,000 äger ni rätt att förvägra henne annat än räntan av,
ifall hon ingår ett äktenskap emot er vilja.»
»Än mera: gör hon ett parti med en henne ovärdig man,
äger jag rätt att förneka henne räntan; således, om jag
skulle erfara att ni gjorde Olga olycklig, skall icke en gång
räntan av dessa 150,000 riksdaler tillfalla er. Ni måste
bliva hederlig karl, eller ock — berövar jag er hälvten av
Olgas förmögenhet.»
ȁterigen hotelser. Vad bevisar detta? Jo, att ni anser
mig för en överilad och obetänksam karaktär, utan stadga
i övertygelser eller konsekvens i handling. Ni bedrar er.
När jag vill nå ett mål, avskräckes jag varken av hotelser
eller faror. Märk, jag har beslutat att Olga skall bliva min
hustru. Om ni nu toge av henne all förmögenhet, hjälper
det icke, hon måste bliva det, därför att hon är er syster.
Fåfängt att komma med hotelser i vad som rör det
peku-niära. I detta avseende torde framtiden bäst bevisa
vilken av oss båda äger makt att tvinga den andra. Har ni
något vidare att befalla?»
Constance insåg det fruktlösa uti att söka inverka på
denne man. Han hade ingenting mer att hoppas av henne,
och därför var han alldeles otillgänglig för alla hennes ord.
Hon reste sig således, och Evert ledsagade henne upp till
salongen.
Samma dag Evert var utsatt för dessa anfall från alla
kanter, ägde ett helt annat skådespel rum på Åkersnäs.
När arbetarna om morgonen voro komna, erhöllo de
tillsägelse från verkmästaren att de skulle församlas i nedra
stora verkstaden. Undrande vad ett dylikt förordnande
månde betyda, begåvo de sig dit och funno verkmästaren
där före sig. Den unge mannens ansikte var blekt och
upprört.
Omöjligt var det också för Ivar att icke nu uppröras av
alla de minnen som bestormade honom.
När Ivar äntligen, efter stor ansträngning, lyckats få
makt över sig, så att han med ett skenbart lugn kunde tala,
hoppade han upp på ett stort städ, sägande med klar röst:
»Jag har begärt att ni skulle samlas här, på det jag i dag
av er må få min dom. Jag önskar veta om jag såsom er
kamrat, är förtjänt av er aktning och förtjänar att
fort-6 C Arbetet adlar mannen II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
