fara såsom Åkersnäs’ verkmästare? Finnes det en enda ibland eder, som betraktar mig ovärdig denna plats, skall jag genast lämna den. I bören därför veta vem jag egentligen är...» »Det veta vi», utropade de mangrant. En gammal arbetare steg fram och tog till ordet. »Verkmästaren är samme Ivar som vi för nio år tillbaka jagade från fabriken. Vi ha länge vetat det; men tyckte att det vore bäst icke låtsa därom, förrän verkmästarn och vi blevo närmare bekanta. Att vi akta och värdera verkmästarn, hava vi väl visat, och sålunda sökt göra vårt till att det gamla skulle vara glömt.» »Ja, si vi tyckte som så», sade verkgesällen på filverkstaden, »att det må nu ha varit hur det vill med den mordhistorien, så har verkmästarn nu, genom att bliva en så dråplig karl och arbetare, nog försonat den saken. När vi så övertänkte, måste vi allt tillstå, att verkmästarn redan då uppförde sig tyst, arbetsamt och sedigt, fast vi icke ville göra’n rättvisa.» »Nu är det en heder för fabriken och oss», inföll en annan arbetare, »att verkmästarn återvände hit, sedan han fått så gott namn om sig.» »Också sade jag», utropade en annan, »när baron Knuts betjänt kom och fråga mig, om jag inte kände igen Ivar: Han må vara fan själv, så är han en duktig karl i verkstaden och utom den. För övrigt påstår den heliga skrift: 'om en rättfärdig sju resor faller, står han upp igen’, och ni, ni har stått upp som en riktig herreman. Därför: leve vår verkmästare!» Innan Ivar själv visste ordet av, var han lyftad på dessa armar, som en gång höjde sig hotande över hans huvud, och under ett väldigt leve hissad högt upp. Det var ett av de skönaste ögonblick den unge arbetaren genomlevat, och ännu uti livets höst skulle minnet därav fylla hans bröst med rörelse. »Nå, kamrater», utropade Lange, som under deras något bullersamma hedersbetygelser inträtt i verkstaden. »Jag tror det gör Åkersnäs ära att hava haft verkmästaren såsom lärling på sina verkstäder.» »Ja, gör det så», skallade det runt omkring. En timme därefter hade var och en återvänt till sitt arbete. I smedjan ljödo friska hammarslag, såsom ackom-pagnement till Bengts kraftfulla stämma, som i dag ljöc