»Ingenjören, som ägde uppsikt över maskinerna samt gas-och vattenapparaterna, hade insjuknat, utan hopp om snar förbättring, varöver läkaren djupt beklagade sig, enär ingen för ögonblicket fanns, som kunde intaga den saknades ställe. Som jag visste mig vara vuxen ansvaret av en dylik plats, rekommenderade jag mig. Efter att ha samtalat en stund, antog överläkaren mitt anbud, och redan den följande dagen intog jag min plats och var sålunda, utan vidare omständigheter, satt på ett dårhus, där jag under tre månaders tid tillbragte ett dystert liv. Dag och natt gjorde jag mina vaktronder genom de hemska salarna, för att tillse att allt var i behörigt skick. »Det var här jag med fullt allvar fördjupade mig i mekaniska funderingar och sökte giva form åt mina dunkla, outredda idéer. Jag förskaffade mig tekniska böcker, och för att glömma allt det sorgliga, som omgav mig, studerade jag ivrigt i mitt fack, varuti jag ägde praktiska, men icke teoretiska kunskaper. — Efter ett halvt år tog jag avsked från min befattning, vars lönevillkor varit så fördelaktiga att jag lyckats göra några besparingar. Mitt beslut var fattat, jag skulle återvända till Newyork och där uppsöka kapten Ericsson samt giva honom del av mina mekaniska drömmar. Fanns det något i dem som dugde, var han den rätte att upplysa mig därom. Jag återkom till Newyork med helt andra förhoppningar än jag vågade hysa, då jag begav mig till Boston. »Ett par dagar efter min ankomst hit, besökte jag kapten Ericsson. — Jag skall aldrig glömma den känsla av national-stolthet, som fyllde mitt bröst, då jag insläpptes till denne utmärkte och snillrike man, vilken gjort så stor heder åt sitt fosterland. Han emottog mig med denna flärdlösa vänlighet, som gör att man ännu mer beundrar hans snille. Efter ett tämligen långt samtal klappade han mig på axeln och sade: »’Ni har en vacker bana framför er, om ni behåller samma intresse för det yrke ni omfattat/ »Tre dagar därefter arbetade jag hos honom och kvar-stannade där över tre år, då jag, enligt hans råd for över till England, för att genast försälja mitt patent. Jag erhöll en ganska fördelaktig plats i London. »Därifrån skrev jag till herr Lange. Han svarade med att erbjuda mig verkmästareplatsen på Åkersnäs. Som min längtan stod till fädernejorden, antog jag tillbudet med glädje och återvände hit.»