inre. Dock, varför tala om de bittra strider hon kämpade så tyst och ensam? När Olga stod utanför Everts dörr, stannade hon ett ögonblick för att lyssna. Hon ville veta vad dessa varandra fullkomligt värdiga vänner hade att säga. Olga hörde Knut yttra till svar på något Evert hade sagt: »Saken är således avgjord. Du lyser efter de stulna ritningarna, och det så utförligt, att man genast igenkänner dem, som åtfölja Ivarsons patentansökan. Du kan så mycket säkrare göra det, som du kan uppvisa själva originalritningarna och konceptet till beskrivningen. Det där var fiffigt uttänkt, och vi få herrn sålunda inför rätta på ett behändigt sätt, och då blir ingen konst att få fram den numera förgätna mordhistorien; ty naturligtvis kommer man att leta upp både nytt och gammalt, för att bevisa, det karlen är en vanfrejdad äventyrare, som genom bedrägerier och oredlighet kommit sig upp i världen. Skada att man icke vågar röra i den där gravstöldsaffären.» Vad Evert svarade hörde Olga ej. »Det var också olyckligt att hon skulle vara en sådan listig och styvsint kvinna», sade Knut. »Vet du var den övermodige karlen bor?» Olga ansträngde varje nerv för att höra, men det var omöjligt. »Jaså, i Bergstralska huset. Nå, huru länge blir han här?» »Förmodligen till dess han får avgjort om patentet. Nu skall du gå, så att jag får tid att sätta upp det memorial jag skall inlämna till vederbörande myndigheter», sade Evert med hög röst, och Olga hörde av rörelsen att de uppstego från sina platser och närmade sig. Hon lade handen på låset och inträdde helt plötsligt. De båda herrarna, som stodo med ryggen åt dörren, vände sig tvärt för att se vem det var. Vid åsynen av Olga fingo deras ansikten ett uttryck av oangenäm överraskning. Ehuru hennes hjärta slog så våldsamt, att hon tyckte sig höra dess slag, sade hon med sin vanliga röst, vänd till Evert, sedan hon hälsat på Knut: »Här är ett brev från tant Stephana, med ett uppdrag till dig, som genast måste uträttas. Hon vill hava svaret med posten i afton.» Olga lämnade mannen brevet och avlägsnade sig. Inkommen i sin sängkammare förblev hon en lång stund sittande orörlig. Huru skulle hon kunna varna Ivar? Hon visste icke någon av betjäningen, till vilken