Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon vågade anförtro en enda rad. Alla hade de sig
uppdraget att utspionera hennes handlingar och för husbonden
inrapportera allt vad hon företog sig. Hennes
kammarjungfru, utan några stränga begrepp om seder, var en
synnerlig gunstling hos Evert. Efter några ögonblicks
överläggning fattade hon sitt beslut. Utan att tillkalla något
biträde, klädde sig Olga och gick ut. I trappan mötte hon
kammarjungfrun, som utropade:
»Skall friherrinnan gå bort?»
»Ja, som du ser», var allt vad Olga svarade:
»Får icke Fredrik följa friherrinnan?»
»Nej, jag går ensam.»
Lisette skyndade sig upp till Evert. Hon gläntade på
hans dörr och berättade att friherrinnan just nu gick bort.
sedan hon klätt sig, utan att tillkalla Lisette. Efter som
han stod i begrepp att företaga den vanliga
middagspromenaden på Norrbro, var han, efter detta meddelande av den
vackra Lisette, med några språng utför trappan och efter
Olga. Han upptäckte henne snart, huru hon med hastiga
steg gick Drottninggatan fram och tog vägen till staden.
»Ah! Om jag skulle upptäcka någon hemlighet. Om
min dygdiga och stränga hustru ändock icke skulle vara så
dygdig, som hon ger sig sken av, så skulle jag kunna säga
att hin onde på ett ganska berömvärt sätt bistått mig. Jag
tror, vid min ära, att hon ämnar sig till Ivarson.»
Detta och mycket mera tänkte Evert, under det han på
avstånd följde Olga, som verkligen gick in i Bergstralska
huset. Evert stannade i porten och lyssnade. Han hörde
henne fråga efter ingenjör Ivarson.
»Dörren där till höger», svarade en kvinnoröst.
»Ingenjören kom just nyss hem.»
»Ett rendez vous», mumlade Evert. »Och jag, som var
nog enfaldig att tro på hennes stränga seder. Bravo, jag lär
på detta sätt hämnas min kränkta ära, och jag lovar att
utkräva en lysande upprättelse. Nu, Constance, har jag din
syster riktigt i mina händer, och vi få väl se vem som skall
segra, du eller jag. Olga må vara skyldig eller icke, hon
har likväl komprometterat sig. Om jag blott haft X— här,
så att jag ägt ett vittne på att hon sökt den där uslingen:
just ett sådant vittne som X— vore passande, emedan
jag har honom så fullkomligt i min makt.»
Evert kvarstod och överläde, då han erhöll ett slag på
axeln och Knut X— yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
