»Vad står du här efter? Är det för att få det nöjet se din vän Ivarson.» »Du kommer som du vore sänd från avgrunden», utropade Evert med skadeglädje. »Jag önskade just att jag haft dig här. Vad tycks, min stolta hustru är på besök hos herr Ivarson.» »Ha, ha, ha, min kära Axelhjelm, det var bra bittida, att efter endast femton månaders äktenskap få sig tilldelad den löjliga rollen av en bedragen äkta man. Nå, vad tycker du om den nya huvudbonaden?» Evert blev kopparröd av harm. Knuts åtlöje retade honom. Det gives ingenting vi människor äro ömtåligare för än åtlöjet. Vi kunna förlåta allt, utom att man skrattar åt oss. »Tig med ditt gyckel. Du borde väl begripa att jag icke är vid lynne att fördra det i ett sådant ögonblick som detta.» »Men du är ju icke det minsta förälskad i din hustru.» »Förälskad eller icke, kan jag väl icke vara annat än ursinnig över att se mig bedragen — ett föremål för trolöshet.» »Sant, hedern har också sina fordringar, åtminstone för namnets skull; men varför står du här och deklamerar, i stället för att gå upp och överraska de älskande tvenne.» »Följ mig», var allt vad Evert sade. »Oändligt gärna, jag är en vän av små pikanta scener.» Löjtnanten följde Evert visslande. »Var bor ingenjör Ivarson», frågade Axelhjelm en flicka, som kom emot dem. »Där», svarade flickan och pekade på en dörr, varefter hon försvann genom en annan. Evert ryckte upp dörren till Ivarsons rum, han överraskades själv av att den icke var låst. På en soffa mitt för dörren satt Olga, iklädd hatt och kappa. Ivarson hade sin plats på en stol ett stycke därifrån. Vid dörrens häftiga upplåsande vände han huvudet mot de inträdande. Åsynen av Evert och Knut X—, som hade hattarna på sig, syntes på ett obehagligt sätt överraska honom. Han reste sig genast. Evert gick emot Ivar sägande med en av ilska skälvande röst: »Jag söker min hustru. Förstår ni vad det vill säga, då en äkta man söker sin hustru hos en ungkarl? Jo, att hon är en äreförgäten kvinna och han en skurk.» »Däri misstager du dig», svarade Olga kallt. »Jag har 9 C Arbetet adlar mannen II.