Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad står du här efter? Är det för att få det nöjet se
din vän Ivarson.»
»Du kommer som du vore sänd från avgrunden», utropade
Evert med skadeglädje. »Jag önskade just att jag haft
dig här. Vad tycks, min stolta hustru är på besök hos herr
Ivarson.»
»Ha, ha, ha, min kära Axelhjelm, det var bra bittida,
att efter endast femton månaders äktenskap få sig tilldelad
den löjliga rollen av en bedragen äkta man. Nå, vad tycker
du om den nya huvudbonaden?»
Evert blev kopparröd av harm. Knuts åtlöje retade
honom. Det gives ingenting vi människor äro ömtåligare för
än åtlöjet. Vi kunna förlåta allt, utom att man skrattar
åt oss.
»Tig med ditt gyckel. Du borde väl begripa att jag
icke är vid lynne att fördra det i ett sådant ögonblick som
detta.»
»Men du är ju icke det minsta förälskad i din hustru.»
»Förälskad eller icke, kan jag väl icke vara annat än
ursinnig över att se mig bedragen — ett föremål för
trolöshet.»
»Sant, hedern har också sina fordringar, åtminstone för
namnets skull; men varför står du här och deklamerar, i
stället för att gå upp och överraska de älskande tvenne.»
»Följ mig», var allt vad Evert sade.
»Oändligt gärna, jag är en vän av små pikanta scener.»
Löjtnanten följde Evert visslande.
»Var bor ingenjör Ivarson», frågade Axelhjelm en flicka,
som kom emot dem.
»Där», svarade flickan och pekade på en dörr, varefter
hon försvann genom en annan.
Evert ryckte upp dörren till Ivarsons rum, han
överraskades själv av att den icke var låst.
På en soffa mitt för dörren satt Olga, iklädd hatt och
kappa. Ivarson hade sin plats på en stol ett stycke därifrån.
Vid dörrens häftiga upplåsande vände han huvudet mot de
inträdande. Åsynen av Evert och Knut X—, som hade
hattarna på sig, syntes på ett obehagligt sätt överraska
honom. Han reste sig genast. Evert gick emot Ivar sägande
med en av ilska skälvande röst:
»Jag söker min hustru. Förstår ni vad det vill säga, då
en äkta man söker sin hustru hos en ungkarl? Jo, att hon är
en äreförgäten kvinna och han en skurk.»
»Däri misstager du dig», svarade Olga kallt. »Jag har
9 C Arbetet adlar mannen II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
