Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den grevliga familjen hade några dagar före midsommar
flyttat ut till ett sommarnöje i närheten av D :s kungsgård.
Åtta dagar därefter for greven att hämta ut Sorenza.
Det var en blid sommarafton, då grevens vagn stannade
utanför den täcka villan. Betjänten hjälpte honom och
Sorenza ur vagnen. På verandan satt grevinnan och hennes
dotter, fröken Jenny, samt dennas guvernant en fröken
Gyl-lensparre. Arthur låg utsträckt i gräset på gården.
Ern-frid, det äldsta av barnen, höll på att efter bästa förmåga
retas med Jenny, som var den yngsta, utan att grevinnans
förnyade uppmaningar, att han skulle sluta därmed, hade
någon påföljd. Vid grevens och Sorenzas ankomst riktades
allas blickar på dem.
»Ah! Det är pappa och den där Sorenza, som jag skall
få till min passupp», utropade Jenny, en. nästan bildskön
flicka om sjutton år; »hon skall genast få flytta mina fåglar
i den nya buren.»
»Tyst, Jenny», uppmanade grevinnan, vars ansikte fick
ett blandat uttryck av fruktan och högdragenhet.
»Jag tycker, vad du skall bliva stygg emot det där
syndaoffret, som skall hålla dig sällskap», menade Ernfrid.
Arthur hade sprungit upp och skyndat att möta fadern
och Sorenza. Då han hälsade på henne, nästan
förskräcktes han över hennes förstörda utseende. Man kunde säga,
att hon såg förgråten ut. Vid Arthurs hjärtliga hälsning
började åter tårarna att ymnigt rinna, ehuru hon tydligt
bemödade sig att tillbakahålla dem. Åsynen av, huru djupt
bedrövad Sorenza var, verkade plågsamt på Arthur, och då
han kastade ögonen på verandan och där uppsnappade de
föga vänliga blickar, varmed modern och systern sågo på
henne, kände han sig även böjd att gråta vid tanken på
huru olycklig den stackars Sorenza borde känna sig; hon,
som nu lämnat ett anspråkslöst, men vänligt hem för att
inträda i ett, där hon skulle omgivas av högmod och köld.
Han försökte att genom sin hjärtlighet försona Sorenza med
de kalla och avmätta ord, som väntade henne.
Uppkommen till verandan, kysste greven Jenny på
pannan, räckte grevinnan handen och gjorde en nådig
böjning på huvudet åt fröken Gyllensparre, sägande:
»Jag medför en elev till åt fröken och en medtävlarinna
för Jenny. Jag hoppas, att hon icke för mycket skall taga
försprång om Jenny på kunskapens bana.» Därpå tilläde
han, vänd åt guvernanten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
