Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En timme därefter öppnades dörren åter, men denna
gång på ett eget, hårt sätt, liksom den blivit uppryckt.
Sorenza reste sig förskräckt. Framför henne stod greven.
»Du följer med mig till grevinnan», befallde han.
Sorenza ryste. Hon läste i faderns stränga ansikte, att
något rätt svårt förestod henne. Hon torkade bort tårarna
och slätade med händerna de oordnade lockarna, varefter
hon följde greven.
I förmaket satt grevinnan med förgråtna ögon.
Greven låste dörren i dubbelt lås efter sig och sade, vänd till
Sorenza:
»Hur uppför du dig mot mina barn, och vilka
utlåtanden tillåter du dig om grevinnan? Gör reda för
uppträdet emellan dig och Jenny!»
»Jag har lovat fröken, att jag skall tiga, och detta löfte
ämnar jag även hålla», svarade Sorenza med darrande
röst.
»Såå, du är trotsig.» Greven gick henne ett steg
närmare; »det duger ej med mig. Jag befaller dig att här
inför mig och grevinnan redogöra för allt, vad som blivit
sagt av dig och Jenny. Förstår du, jag talar allvarsamt
nu och vill bli åtlydd.»
Sorenza såg stadigt in i faderns vredgade ögon.
»Jag skall lyda.» Därefter skulle hon börja att
redogöra för grälet; men vid minnet av alla de skymfliga ord
Jenny sagt var det slut med all självbehärskning, och
känslornas ström förde henne med sig, så att hon utbröt i tårar.
Greven gick av och an på golvet, under det Sorenzas
snyftningar voro de enda ljud, som avbröto tystnaden. Med
något osäker röst sade grevinnnn:
»Det är ju överflödigt, att Sorenza upprepar, vad vi
redan veta.»
»Alldeles icke. Jag har hört, vad Sorenza sagt; men jag
har icke hört, vad Jenny yttrat; för att bedöma saken
rättvist, måste man höra båda.»
»Jag trodde icke, att en dylik dom var av nöden, då vi
hava det faktum, att Sorenza anklagat mig och hela min
omgivning för att behandla henne på ett hjärtlöst sätt och
därjämte hotat att beklaga sig för dig. Detta trodde jag
vara nog för att bevisa, huru otacksam hon är.»
»Jag ämnar också straffa henne därför. Nå, fortsätt
nu», tilläde han, vänd till Sorenza.
»Jag kan icke; jag bör icke fortsätta», viskade Sorenza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
