Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jenny hade först låtit dem gå framför sig, men slutligen
hunnit upp dem, så att hon hörde Arthurs sista ord.
»Jag tror, du ber Sorenza låta bli att skvallra?»
»Nej, det gör han icke, han ber mig blott hava
överseende med frökens elakhet, och det lovar jag. Greven skall
genom mig ingenting få veta. Jag förlåter fröken.»
Det låg så mycken stolthet i tonen, att Jennys blod
alldeles sjöd över. Ord, hej dlösa och dikterade av ett
bortskämt barns tygellösa vrede, fiögo från Jennys läppar. Alla
uttryck om Sorenza. som modern obetänksamt nog fällt,
slungade hon med vettlöshetens hela obarmhärtighet emot
denna. Förgäves bjöd Arthur till att medla, att tvinga
Jenny till tystnad; den genom sidohugg uttalade oviljan
i förening med det förnuftslösa förakt, som modern
uppväckt, gav sig nu luft och liknade en ström, som vilt
rusar fram. Även Sorenza lämnade sin förut uppeggade
vrede fria tyglar och återkastade med fruktansvärd
bitterhet alla förödmjukande uttryck, i det hon uttalade sin
harm över den skoningslösa behandling hon rönte. Det
var ett stormande uppträde emellan de båda systrarna: ett
uppträde, som skulle återverka på deras sinnesstämning för
varandra under hela livet. När de trädde in på gården,
voro bådas ansikten blossande av vrede. Sorenza sade
med ett visst hån, då hon öppnade grinden och lät Jenny
passera:
»Gå nu, fröken, och beklaga er för grevinnan! So-
renza däremot skall vara nog ädelmodig att icke säga ett
ord åt greven, utan helt tåligt uppbära följderna av vårt
gräl. Jag skall därvid tänka, att jag bör förlåta frökens
oförstånd.»
»Sorenza, Sorenza, du gör dig olycklig», sade Arthur,
med en orolig blick åt verandan, där både greven och
grevinnan sutto. Sorenza såg på honom med ögon, som stodo
fulla av vredens och harmens tårar, därpå tog hon vägen
ned till sin kammare, utan att såsom vanligt först gå och
hälsa på greven.
Inkommen i sin kammare, kastade Sorenza sig ned på
golvet och utbröt i vild gråt. Under utbrottet av denna
känsloorkan hörde hon icke, att dörren öppnades och
mamsell Edberg, hushållerskan, sade:
»Supén är i ordning; greven här frågat efter mamsell.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
