Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Högmodig? — Nej, Arthur, varför skulle jag vara hög-
modig?»
»Huru vill du då benämna din känsla?»
»Såsom du skulle kalla den, i fall man tillbjöde dig att
emottaga en nådegåva.»
»En nådegåva åt mig?» Arthur kastade huvudet
tillbaka med en stolt rörelse, »huru vore det möjligt åt mig,
en Eldelfeldt!»
»Ser du, Arthur, blotta tanken därpå sätter din stolthet
i rörelse, och jag, som i mina ådror har samma blod som
du, jag är högmodig, därför att jag försmår, vad du med
förakt tänker på.»
»Emellan dig och mig är väl ändå en stor skillnad»,
inföll Arthur livligt.
»Vilken då?» Sorenzas kinder brunno i purpur.
»Jag är född med rättighet till den rang och det namn
jag bär, och- jag är stolt över båda samt fullkomligt
främmande för att behöva emottaga någon gåva, emedan allt
tillhör mig, då du ...» Arthur hejdade sig.
»Varför fortsätter du icke!» utropade hon.
»Låt oss lämna detta ämne.»
»Jaså, du vill icke tala ut dina tankar? Nåväl, då skall
jag göra det. Att säga dem är icke svårare än att veta,
det du tänker: ’att för ett barn, sådant som jag, vilket icke
tillhör någon, utan är ett nådehjon inom både sin fars och
sin mors släkt, är det icke tillåtet att vara stolt’.» Sorenza
gömde ansiktet i händerna.
»Förlåt, förlåt», bad Arthur. Han lyckades verkligen
att snart nog lugna det upprörda och lika lätt försonade
sinnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
