Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur ständigt vid alla möjliga tillfällen sällskapade med
Sorenza.
»Du vet ju, att hon endast är hos oss såsom ett fattigt
barn, vilket äger allt av vår barmhärtighet, men i intet
avseende är er like. Den förtrolighet du visar henne är
således opassande.»
»Mamma, jag vet, att Sorenza är min syster, och varken
av mig eller någon i min fars hus bör hon behandlas såsom
ett föremål för vår barmhärtighet.»
»Har din far sagt dig, att Sorenza är hans barn?»
»Ja, men endast mig.»
En paus uppstod, varefter grevinnan återtog:
»Och du finner dig icke förnedrad av släktskapen? Du
inser icke, hur kränkande den är?»
»Mamma, jag inser blott, att Sorenza icke rår för att
hon är född, och vill mamma veta, huru jag tycker, att
pappa borde handla för att försona Sorenza med sitt
olycksöde, så skall jag säga det: Han borde erkänna henne
och...»
»Vad i Guds namn säger du!» utropade grevinnan.
»Erkänna detta barn, vars tillvaro är en skam för honom och
ett förnärmande mot mig, hans maka.»
»Mamma har aldrig förstått pappa och gör det icke
heller nu. Mamma borde genom att behandla Sorenza med
godhet visa, att det begångna felet är glömt och att
mamma önskade undanrödja allt, som på ett sårande sätt
erinrade om det förflutna. Tro mig, pappas hjärta skulle
hållit mamma räkning för ett dylikt handlingssätt. I stället
har mammas uppförande varit ägnat att uppreta och
förödmjuka honom. En så stolt karaktär som hans tål icke
dessa eviga utfall, dem mamma gör emot Sorenza och vilka
ovillkorligen återfalla på honom.»
Grevinnan satt tyst, men utan att fästa någon särdeles
uppmärksamhet vid dessa sonens ord. De halkade förbi
hennes öron, under det hennes själ upptogs av en enda
tanke, nämligen möjligheten av att detta förhatliga barn
skulle vinna några av bördens fördelar. Grevinnan gjorde
nu, såsom alla trånga hjärnor, hon tog icke mannens
karaktär i betraktande, utan hon såg blott, det hon fruktade
och vilket blev så mycket sannolikare, därför att det var
henne förhatligt. Också när Arthur en stund därefter
lämnade modern, blev grevinnans första handling att skriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
