Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lisette, Lisette, släpp mig in! Låt mig gå in till
moster», bad Sorenza.
»Nej, se, hon får icke gå in, förrän hon är förståndig
och hört mig. Det är så, lilla Sorenza, att... att...»
Den gamla tjänarinnans tårar kvävde henne.
»För himlens skull, Lisette, vad har hänt moster?»
»Hon är sjuk... hon har i flera år haft lungsot...»
Sorenza fattade med förtvivlan om Lisettes arm. Hon
var så blek, att hon förskräckte den gamla tjänarinnan.
»Tala», stammade Sorenza.
»Frun har aldrig velat, att hon skulle veta det; men se,
när dödens hand vilar på en, kan man i längden icke dölja
det, och så har det nu gått.»
»Jesus Kristus! Lisette, är hon död?»
»Ja!» snyftade Lisette.
Utan ett ljud nedsjönk Sorenza på knä; benen förmådde
icke bära henne. Hon tyckte, att den smärta, som detta
ord framkallade, var så stor, att den icke kunde rymmas i
hennes bröst. Hon hade genom ett förtvivlat skrik velat
giva luft åt detta omätliga kval. Ögat ägde icke någon tår,
och hon låg där nedsjunken på knä, liknande en marmorbild,
så kall och livlös var hon.
»Herre Jesus, barn, huru är det?» frågade Lisette och
ruskade henne. Sorenza ville svara, men hori förmådde
icke få ett ljud än mindre ett ord över sina läppar. Hon
tyckte, att smärtan kvävt henne.
»Gud fader, hjälp mig för henne! Sorenza, hjärtans
barn, tala, säg endast ett fattigt ord åt gamla Lisa!» Men
då Sorenza ändå förblev orörlig, fattade Lisa hennes kalla
händer emellan sina, gned och höljde dem med kyssar och
tårar. Då hördes steg i salen, och vid detta ljud utropade
den förtvivlade gumman:
»Doktorn, Herre Gud så väl!» Då doktorn trädde in
i tamburen, stannade han på tröskeln, sägande:
»Huru är det med mamsell Bencke?» Han böjde sig
ned till den av sin smärta förstenade flickan. »Lossa upp
kläderna», sade han åt Lisa, vilken ögonblickligen
efterkom tillsägelsen. Sedan detta var gjort, höjde en tung
suck hennes bröst. Doktorn lyfte upp henne och förde
henne in i salen.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
