Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över att han lämnade henne. De svarta, underbara ögonen
blickade henne likväl till mötes varje gång hon såg upp;
ty var Nils än tog plats hade Sorenza dem häftade på sig.
*
Efter fru Tolls död vistades Sorenza i sin kusins,
majorskan Grüners hus, där greve Eldelfeldt betalade för
henne. Fru Toll hade icke invigt majorskan i den nära
släktskap, som fanns mellan Sorenza och greven, utan blott
sagt, att han åtagit sig Sorenzas framtid, därför att
flickans mor varit i hans familj. Fru Toll hade flera gånger
under sin långvariga sjukdom talat vid Ida Grüner om
Sorenza och då alltid ålagt denna, att Ida skulle taga vård
om Sorenza, när fru Toll dog; och detta lovade Ida: ett
löfte, som hittills icke varit särdeles svårt att uppfylla,
emeden greven ganska frikostigt bestred utgifterna för
Sorenza.
Dagen efter expositionen vandrade Sorenza ut ifrån sin
kusins hus för att begiva sig till grevens, där han låtit
inrätta en ateljé åt henne. Hon hade ej gått många steg,
förrän hon mötte Porry. Han kom emot henne, sägande,
sedan han hälsat:
»Ni bör i dag besöka expositionen: unga G—s tavla har
för en timme sedan blivit uppsatt där, och den förtjänar
att ses.» Efter att ha uttalat dessa ord tog han avsked.
Längre fram på dagen finna vi Sorenza ivrigt
sysselsatt med att i sin lilla ateljé placera en tavla. Tavlan var
ett litet genrestycke föreställande »Marias avsked till Axel,
innan hon dör». Sedan hon lyckats få den i passande
dager, stannade hon framför densamma och betraktade den
uppmärksamt. Ljudet av en dörr, som öppnades, kom
henne att hastigt vända på huvudet. Greve Eldelfeldt och
professor E— trädde in, åtföljda av en lång, smärt yngling,
som ej var någon annan än Ernfrid.
Professor E— talade några vänliga ord till sin unga elev,
varefter han började att granska tavlan. En tystnad
uppstod. Under det den varade skiftade Sorenza oupphörligt
färg, och man läste på hennes drag all den oro, som kom
hjärtat att klappa dubbla slag. Slutligen yttrade
professorn:
»Du har överträffat dig själv, mitt barn. Med det här
stycket har du gjort ett stort steg framåt på konstens bana.
— Tavlan är lyckad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0076.html
