Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anser du dig icke behöva göra mig reda för, huru det
tillgått. Men jag tänker annorlunda.»
»Då olyckan är skedd, då jag så bittert fått plikta för
den, är jag ju hårt nog straffad för min ovarsamhet.»
»Jag vill veta, huru du burit dig åt. Eljest tror jag,
att det skett på ett sådant sätt, att du har något skäl att
dölja det. Förmodligen något nytt drag av vildsinthet?»
Sorenza teg. Ernfrid betraktade henne med
överrask-ning.
»Du tiger. — Du vill således icke säga, på vad sätt
olyckan skett?»
»Nej, jag skulle då nödgas ljuga, och det vill jag icke.»
»Nödgas ljuga!» Greven fattade henne hårt om armen.
»Och varför icke tala sanning?»
»Därför att jag varken kan eller vill göra det», sade
Sorenza sorgset.
»Du har verkligen vad grevinnan påstår, en
hårdnackad och trolös karaktär, utan känsla för dina plikter emot
dem, du bör lyda. Sådana människor bliva föraktliga.»
Han släppte hennes arm och ämnade lämna rummet, i det
han bifogade:
»Dina lektioner för professor E— äro med i dag slut.
Jag ämnar icke mera kosta på dig något vidare för din
artistiska bana. Den som, i likhet med dig, visar drag av
en dålig karaktär, bör ställas på en underordnad plats i
livet, så att hon icke kan skada.» Greven lade handen på
dörrlåset. Ernfrid såg på Sorenza, om hon skulle låta
fadern gå. Den unga flickan förblev orörlig; men just som
greven låste upp dörren, utropade Ernfrid:
»Pappa, det är jag som förstört Sorenzas tavla, och det
är därför hon icke ville säga huru det tillgått.» Vid dessa
ord vände sig greven hastigt om, utropande:
»Du, Ernfrid!»
»Ja jag, pappa. Sannerligen har jag icke åhört
Sorenza med förvåning; ty varför hon ej sade detta, vet jag
ej. Hon hade alla skäl i världen att vara förbittrad på
mig. Av ren elakhet och hämnd har jag begått mitt dåd.
Jag ångrar det nu. Min harm är försvunnen, och jag
skulle önska, att jag kunde göra det gjorda ogjort, så
verkligt storsint har Sorenza uppfört sig. Tro mig, Sorenza,
din hämnd var långt fruktansvärdare än min. Du har
förödmjukat mig.» Nu räckte Ernfrid Sorenza handen med de
orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
