Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generad. Tvärtom, hon erfor en så verklig glädje vid
ljudet av hans röst, att alla andra intryck försvunno.
»Ni har bestämt förundrat er över, att jag så länge
varit osynlig?»
»Det medger jag.»
»Har ni icke gissat orsaken?»
»Nej.»
»Det ligger något oförklarligt skyggt i ert hela väsen,
som gör, att ni är rädd att närma er mig, ehuru en inre
sympati är i strid därmed. Min känsla åter är icke en
upplågande passion; den är ej en gång kärlek, utan ett
innerligt behov av att med min tillgivenhet omhulda er. Varje
brådstörtande steg jag skulle taga för att vilja tillvinna mig
ert förtroende, komme endast att avlägsna det. Om ni
däremot överlämnades åt er själv, borde behovet av den nye
vännens närvaro vakna hos er. Jag ville tvinga ert hjärta
att sakna mig.»
»Och däruti har ni lyckats.»
»Detta var mig likväl icke nog.» Porry böjde sig
närmare till Sorenza, liksom för att betrakta hennes arbete,
och tilläde med sänkt röst: »Jag önskade, att mitt
återseende skulle skänka er glädje. Min första blick på er
sade mig även, att så var. Min försakelse att icke hava
sett er blev därigenom rikligen belönad.» Han reste sig
upp, bifogande med högre röst: »Professor E— lär i afton
komma ut, för att tala med er om de lektioner, ni under
sommaren och hans frånvaro skall taga av mig.»
»Av er?» Sorenza såg hastigt upp.
»Förskräcker det er? Ni är ett besynnerligt barn, på
en gång begåvad med er ålders lättro och ändå så
skugg-rädd. Varifrån härflyter denna motsägelse?»
»Från min övergivna ställning i livet», svarade Sorenza.
»Jag är oupphörligt rädd att göra något, som är orätt, och
jag äger icke någon vid min sida, som säger mig, huru jag
bör handla.»
»Ni äger ju mig.»
»Det är just med avseende på er, jag aldrig är säker på
mig själv. Ni är för ung att vara min vän, och ehuru
mitt förnuft säger mig detta, är ni ändå den enda vän jag
äger, den enda jag vill äga.»
»Tack! Ni skall aldrig få skäl att ångra er.»
Brukspatron Sturm hade, under det han samtalade med
Ida, förstulet betraktat Sorenza och Nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
