Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mamsell Bencke är ju en släkting till herrskapet?»
frågade han, vänd till majoren.
»En kusin till min hustru», blev svaret.
»Ett sällsamt intagande ansikte.» Vid dessa ord skiftade
Ida färg. »Min kusin Porry tycks också vara särdeles
intresserad av den unga flickan.»
»Det samma påstår även jag», sade den hjärtans
beskedlige, men något enfaldige majoren; »men min hustru vill
alldeles icke medgiva det.»
»Verkligen!» Brukspatronen fäste en plirande blick på
Ida, tilläggande: »I sådana fall äro fruntimren vanligtvis
skarpsyntare än vi män. Vad som förefaller mig som ett
varmt intresse, kan ju helt enkelt vara helt
konstnärligt- Jag hörde Porry säga, att pofessor E—, under de
veckor han är frånvarande, anmodat min kusin att vara
mamsell Benckes lärare. En befattning allt för angenäm,
att den icke skulle med nöje emottagas av en ung man.»
»Skall professor E— resa bort?» Idas röst gav allt för
tydligt tillkänna en inre otålighet.
»Blott på fyra å fem veckor.»
E—s och några fler gästers ankomst avbröt samtalet.
Brukspatronen nalkades Sorenza och Porry. Han sade den
unga flickan några smickrande ord med avseende på
hennes talang och övergick därefter till de fria konsterna i
allmänhet.
Brukspatronen ägde en bländande vältalighet i förening
med stor livlighet i framställningssättet. Detta gjorde, att
han med våld ryckte med sig den, som åhörde honom, och
fjättrade så intresset vid sina ord, att man ej kunde
lösrycka sig därifrån. Brukspatronens förmåga att fängsla
låg icke blott uti hans snillrika konversation, utan fastmera
däruti, att han alltid avpassade samtalsämnena efter de
personer han talade med. Lärd med de lärda, var han konstnär
med konstnärer, skald med poeter och materialist med
materialister. Talade han med ett vackert och behagsjukt
fruntimmer, var ämnet för hans samtal toaletten, baler och
nöjen. Han behandlade då de obetydligaste saker på ett
sätt, att de blevo intressanta. Icke underligt då, om
Sorenza blev idel öra under samtalet med den intressante
mannen.
Något senare föreslogs en promenad, och under den
manövrerade vår behagsjuka majorska så, att Nils och hon
blevo det sista paret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
