Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt ensam kämpa med vågorna, då det blåste starkt.
Hennes far brukade säga, då han klappade hennes av stark
rörelse glödande kinder:
»Var fri, glad och lycklig, mitt barn, men glöm aldrig, att
du är en ädlings dotter.»
Till sin karaktär var Ebba beslutsam, självständig och
oförskräckt. — Ödmjuk inför Gud, mild och eftergiven
inför föräldrarna, var hon likväl aldrig slav under deras vilja,
utan talade oförfärat ut sin mening, då den var i strid med
deras.
Grevinnan sade ibland:
»Mauritz har ärft felen, Ebba dygderna inom vår familj.
Den ena väcker min oro, den andra utgör min lycka.»
Vid tidpunkten för vår berätelse var Ebba aderton år.
Glad och bekymmerslös, utan aning om, att livet var fullt
av törne.
Det var en mulen och ruskig höstafton. Mauritz hade,
efter väl utståndna mödor såsom gradpasserare, såsom
löjtnant kommit hem för att gästa där över vintern.
I det stora sällskapsrummet på Bro satt den grevliga
familjen med undantag av Mauritz. I kaminen brann en
munter brasa och kastade sitt värmande sken över
föremålen. Man kände sig särsdeles väl i det trevligt och rikt
upplysta rummet, i synnerhet som det stormade och
regnade ute.
Grevinnan blickade upp från sitt arbete och såg på
klockan, sägande:
»Det var besynnerligt, att Mauritz dröjer så länge. Det
tilltagande ovädret försätter mig i oro över honom.»
»Min vän, kan du verkligen oroa dig över en löjtnant»,
inföll greven leende. »Du lär väl kunna förmoda, att han,
såsom militär, skall tåla vid litet blåst och snö.»
»Det skall göra unge herrn riktigt gott att få slås med
regn och blåst», försäkrade Ebba leende. »Det blir kanske
de enda fiender, han kommer att leverera batalj med.»
»Deras bomber äro icke särdeles farliga», menade greven
skämtande.
»Ni glömma, huru mörkt det är.» Grevinnan steg upp
och gick fram till ett av fönstren. »Det är ju alldeles
kolsvart, och Mauritz, som skall färdas den svåra vägen
från L—by. Jag kan icke förstå, huru han skall komma
hem.»
»Troligen stannar han kvar på L—by», svarade greven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
