Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugnt. En paus uppstod. På grevinnans ansikte syntes,
att hon var mycket orolig.
Ebba betraktade modern, därefter reste hon sig hastigt
och skyndade till pianot. Några minuter senare ljöd den
unga flickans stämma genom rummet. Det var omöjligt att
höra den och icke fjättras därav. Grevinnan lämnade
också fönstret och återtog sin plats i soffan.
Ebba hann just sluta sin sång, då dörren öppnades, och
Mauritz inträdde. Ebba ropade emot honom:
»Storrymmare, som försatt mamma i oro!»
»Verkligen, har mamma varit orolig över mig?» Mauritz
skyndade fram till grevinnan. Han fattade en av moderns
händer, sägande:
»Tillgiv mig, som förorsakat dig oro.» Mauritz förde
hennes hand till sina läppar.
»Det är min egen barnslighet», svarade grevinnan leende
och smekte sonens panna. »Jag glömmer alltid, att du nu
är karl, och tror alltjämt, att du är en ostyrig pilt.»
Mauritz hälsade vördnadsfullt på greven, därefter vände
han sig till Ebba.
»Se så, junker, på båda knäna för mig och avbed din
stora synd att komma och avbryta mig mitt i min vackra
aria», sade Ebba.
Mauritz svarade något skämtsamt, och sedan syskonen en
stund gycklat med varandra, kom betjänten in med
tebrickan.
»Huru mådde barons på L—by?» frågade greven, vänd
till sonen.
»Jag förmodar, att de må förträffligt, ehuru jag ej vet
det; ty min färd blev ej av.»
»Icke! Var har du då varit?»
»I prostgården.»
»Du for likväl för att besöka baronens.» Gamle greven
såg på sonen med en ogillande blick. »Och det förundrar
mig, att du då tog vägen till prostgården.»
»Det skedde mot min vilja.» Mauritz lutade sig tillbaka
i stolen och tilläde leende: »jag har spelat rollen av
riddare och bistått skönheten.»
»Du har således haft ett äventyr», inföll Ebba. »Du
lycklige! Något sådant händer aldrig mig. Nå, huru var
det?»
»Ja, det skulle verkligen vara intressant att veta, vad som
förmådde dig att avstå från färden till L—by. Du känner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
