Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill du spela en kokett änka?»
»Omöjligt,, den rollen är för dig, och med din tillåtelse
åtager jag mig din.»
»Svärmodern!» Ebba slog ihop händerna. Arthur och
hon skrattade ohejdat; men det oaktat höll Arthur fast
därvid att spela gumman, och slutligen blev det så beramat,
att Ebba skulle taga Magdas roll och Arthur Ebbas.
Det lästes natt och dag på rollerna, och vid de två
repetitionerna, som ägde rum, voro Ebba och Arthur så hemma
i dem och därjämte till den grad glada och muntra, att de
tvungo fröknarna Z— att avvika ifrån sina vanliga stela
manér. Arthur rättade deras spel och skämtade däröver,
på samma gång han sade dem artigheter, allt på ett sätt,
att de unga flickorna enhälligt påstodo, att han var för
»söt».
Ebba sade varken att han var söt eller älskvärd; men
det var henne angenämt att sällskapa med honom. Var
helst de möttes, börjades en skämtsam ordstrid.
Arthur hade blivit grevinnans, grevens och allas favorit
genom sitt artiga och förekommande sätt.
Julveckan kom mycket främmande till Bro. Unga, vackra
flickor, hyggliga kammarjunkare och söta löjtnanter; men
Ebba tyckte, att alla dessa främmande kusiner voro tråkiga.
Någon jämförelse med dem och Arthur kom ej i fråga.
Juldagen voro prostens, tillika med baronens på L—by
och hovmarskalkens på Ed bjudna till grevens; men endast
prosten och prostinnan efterkommo bjudningen. Magda var
ej bra i sin fot.
Tredjedag jul, den stora dagen, då spektaklet skulle
uppföras, uteblevo icke allenast Magda utan även prosten, så
att prostinnan ensam reste til 1 Bro. Det hade blivit den
goda fruns död, om hon måst avstå från den äran att vara
med på en dylik tillställning och i ett dylikt sällskap.
Mauritz var vid dåligt lynne, alldeles ursinnig på sin
betjänt, som omöjligt kunde göra honom i lag, och för
övrigt missnöjd med allt. Arthur däremot var själen i hela
tillställningen. Han spelade sin roll bra, var en vacker
svärmor, som oaktat sot och andra föråldrande hjälpkällor
ändå såg bra ut. Mauritz’ tankspriddhet gjorde, att han
spelade illa. Ebba var den enda, vars spel röjde fin
uppfattning, och hon fördunklade dem alla.
Efter spektaklets slut trängdes man omkring den
älskliga flickan för att tolka sin förtjusning och sin tacksamhet:}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
