- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
165

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därefter haglade uppbjudningar till den bal, som följde på
spektaklet. Första valsen var bortlovad, första fransäsen
ävenså.

Med sitt glädjestrålande leende flög Arthur i valsens
virvlar. Han var därunder ett föremål för de andra
ungherrarnas avundsjuka ögonkast.

Ebba åter betraktades av de andra flickorna med icke
mindre avundsamma ögon. De funno henne kokett, och
dessutom tyckte de, att hon bröt emot det passande, då hon
dansade tre gånger på samma afton med greve Eldelfeldt.

Dock, vad frågade Ebba och Arthur efter all denna
små-stadsaktighet. De voro för unga, för lyckliga och för
ofördärvade att tänka på något annat än stundens oskyldiga
glädje.

Var Ebba glad som den första ungdomsfröjden, så var
Mauritz däremot dyster och mörk i hågen som livets höst.
Han dansade ej och tilltalade högst få. Med högdragen
blick och ett helt åskmoln på pannan stod han och
betraktade de dansande. Tankarna voro i prostgården.

*



Följande morgon, medan alla ännu sovo efter aftonens
och nattens strapatser, såg man unge Mauritz promenera
till prostgården. Han hade satt sig i sinnet att han skulle
träffa Magda och säga henne, Gud vet vilka galenskaper,
det hade han ej klart för sig själv; men något allvarligt
skulle det bliva. Då han öppnade grinden för att träda in
på prostgården, fick han se föremålet han sökte komma
gående sig till möte. Hon var fullt rustad för en promenad
och ej den minsta svårighet att röra sig förmärktes hos
henne. Mauritz kände vid denna syn en så häftig harm,
att han tyckte sig nära att kvävas. Det syntes ju klart, att
Magda endast föregivit sig hava ont i foten. Varför blev
icke svårt att gissa. Ett sådant handlingssätt var
ovärdigt.

Så fort Mauritz fick se Magda, stannade han utan att
gå igenom grinden, som han redan hade öppnat. Han
inväntade Magda, som icke det minsta syntes besvärad av
att se honom. Mauritz avtog mössan, då Magda kom fram,
och sade med försmädlig ton:

»Det gläder mig, att er fot så snart blev bra. Skada blott
att dess återställande icke inträffat förr, ty då hade vi
fått den glädjen att se er spela med i går.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free