Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rusat på dörren, då brukspatronen yttrade, vänd till
Magda:
»Min vän, jag har något särskilt att tala vid dig om, innan
jag går på kontoret.»
»Även jag skulle önska säga dig ett par ord», sade Magda
med fast ton.
»Det passar ju förträffligt.» Brukspatronen bjöd henne
artigt armen, och förde henne in i kabinettet, tilläggande,
vänd åt Mariquitta:
»Jag vill vara ostörd under samtalet med min hustru.»
Därmed stängde han dörren.
Mariquitta såg efter dem, och utropade:
»Faster, nu blir det bestämt något uppträde! När pappa
ostört vill tala vid någon, då veta vi, vad det har att betyda.
Nu ämnar han bestämt gräla på henne. Vad skall jag under
tiden taga mig till?»
»Skriva rent de där papperen, pappa lämnade dig»,
svarade faster Marie.
»Nej, det är jag alldeles icke hågad till, då gör jag hellre
en sväng ned i verkstaden.»
Medan Mariquitta utför denn? sin föresats, skola vi taga
kännedom om, vad som föreföll emellan Magda och
brukspatronen.
»Nå», sade Sturm, i det han satte sig i soffan, »vad var
det, du egentligen hade att säga? Tala först du, det är
ett av ditt köns företräden.» Han såg med sina skarpa ögon
på Magda. Blicken var genomträngande.
»Jag önskade erinra dig om det löfte, du gav mig, innan vi
blevo gifta, med avseende på min sysselsättning. Hittills har
jag helt och hållet fogat mig efter dina önskningar, allt i hopp,
att du själv skulle erinra dig, vad jag gjorde till villkor, då
du bjöd mig din hand. Du gav mig då ditt ord uppå, att detta
villkor skulle vara dig heligt, sedan jag blivit din hustru.»
»Har du slutat?» frågade brukspatronen.
»Ja.»
»Gott! Om mitt löfte säger jag som spartanen
Lysan-der: ’män leka med eder, barn med tärningar’. Då en man
vill tillägna sig en motsträvig kvinna, lovar han allt, vad
hon önskar, väl vetande, att den äkta mannen icke är tvungen
hålla, vad den förälskade friaren förbinder sig till.»
»Huru !» utropade Magda häftigt. »Det var således ett
bedrägeri?»
»Min vän, då jag talar, måste du tiga, så gjorde jag nyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
