Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en aktning, jag av dig har rätt att fordra. Glöm icke
detta.»
Magda blev purpurröd, men teg. Brukspatronen fortfor:
»Jag avskyr dagdrivarlif, och min hustru skall i evighet
aldrig komma att föra ett sådant.»
»Gunnar, vad säger du!» utropade Magda.
»Jag säger, att du skall tiga och höra på mig», snäste den
äkta mannen med otålighet. »Från samma ögonblick du
blev min hustru, tillhör du mig, och över din tid och din
sysselsättning befaller din man. Jag är själv en karl, som
ägnat sitt liv åt nyttiga och allvarliga saker, och jag vill
inte veta utav, att min hustru ägnar sitt åt galenskaper. En
hustrus skyldighet är att hjälpa mannen; att intressera sig
för det, som intresserar honom; att söka sätta sig in i hans
sysselsättning och det, som upptager hans tankar. I
människans råa tillstånd var kvinnan hans slavinna, och
förrättade då sådana sysslor, som han ansåg förnedrande. Nu
hava vi civiliserat er, givit er större fri- och rättigheter,
men vi hava alldeles icke befriat er ifrån plikterna till edra
män, och du har väl aldrig trott, det du skulle kunna
eman-cipera dig ifrån dem?»
»Nej, det har jag visst icke; men du sade mig, då jag
vägrade att fjättra mitt öde vid ditt: ’Jag vill icke, att min
hustru skall söla ned sig i hushållsbestyr; utan jag tycker
om, att hon ägnar sig åt sådant, som företrädesvis roar
henne, och genom det poetiska hos sig mildrar allt det
prosaiska, varav jag är omgiven.’ Det var de ord, Gunnar,
som. ..»
»Nu sätta vi punkt», utropade brukspatronen med hetta,
Ioch reste sig häftigt. »Vad jag har sagt, är överflödigt
att upprepa. Nu gäller endast, att du ger akt på vad jag
säger. Tror du, att jag utan avsikt valde en sådan flicka
som du? Nej, just en dylik person borde bliva tacksam
emot den, som gav henne allt, vad hon behövde och saknade.
Därför lyfte jag dig upp till mig. Mitt hederliga och
aktade namn skänkte jag dig; det anseende, jag åtnjuter, fick
du även dela, och därjämte en så lycklig ekonomisk
ställning, att den var långt över allt, vad du kunnat drömma om.
Den berättigar dig till andras aktning, och i känslan därav
bär du ditt huvud så där högt, som du nu gör. Nå väl, för
allt detta äger jag väl något att fordra i utbyte? Jag
fordrar också en blind lydnad för min vilja; ett ivrigt
bemödande att motsvara de billiga anspråk, jag har på dig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
