Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett fullkomligt uppoffrande av alla dina dåraktiga fantasier.
Skulle du icke förstå, att detta är din ovillkorliga plikt, så
tvingar du mig endast att genom maktspråk lära dig begripa
det. För övrigt, allt, som hörde till din forna sysselsättning,
har jag skänkt b*ort, så att ingenting skulle påminna mig
därom vid framkomsten till Eksjö.»
»Nej, Gunnar, det är icke möjligt; du har icke kunnat
handla så. Du visste ju, att det var min enda återstående
glädje i livet.»
»Så mycket mera skäl för mig att handla, som jag gjorde,
på det att du må söka din glädje annorstädes. En gift
kvinnas lycka och glädje är hennes man. Varje föremål, hon
föredrager framför honom, måste undanrödjas.»
»Men», utropade Magda, »jag sade dig ju ärligt, att mitt
hjärta var tomt på kärlek.»
»Tyst», skrek brukspatronen och fattade Magda hårt om
armen. »Vakta dig att påminna mig därom, nu sedan du
är min hustru; jag kunde då i min rättmätiga vrede få lust
att krossa dig.»
Sturms uppretade ansikte hade nu prägeln av så mycken
vrede, att Magda bleknade och ryste. Hon läste i de
vidgade och gnistrande ögonen, på den svartbleka hyn och de
färglösa läpparna, att denne man kunde vara fruktansvärd.
»Du skall aldrig kunna gottgöra mig, att jag utan all
egoism älskat dig, emedan du med kvinnans vanliga,
avskyvärda själviskhet emottager all min kärlek utan att giva
någon i utbyte. Klokheten bjuder dig därför att genom
ett undergivet uppförande söka utplåna, att du begått den
dåliga handlingen att bliva hustru åt en man, den du säger
dig aldrig kunna älska.»
»Gunnar, jag ville ju aldrig bliva din hustru», inföll
Magda med upprörd röst. »Det var ju du, du själv, som
övertalade mig därtill genom böner och försäkringar, att
du av mig aldrig skulle begära kärlek, att...»
»Vad bevisar detta? Jo, att jag älskade dig utan tanke
på mig själv. Jag märker, att du ärvt din mors karaktär
och, i likhet med henne, är du utan all känsla för dina
plikter såsom hustru. Av dylika mödrars barn bör man vänta
sig allt.»
Brukspatronen ryckte upp dörren och lämnade rummet.
Det föreföll Magda, som om man berövat henne det enda,
varuppå hon ännu hoppades. MÖrk och dyster föreföll
framtiden vid sidan av en man, som redan avkastade ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
