Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hade väntat så mycken takt av dig, att du, efter
vad som i dag på morgonen passerat, icke skulle återtaga
detta ämne; men efter du det gjort, så bevisar det, att du
icke har någon uppfattning av min karaktär. Ägde du
det, skulle du även veta, att ett beslut, fattat av mig, är
orubbligt som en klippa. Jag har sagt, att min hustru icke
får, icke kan och icke skall ägna sig åt sin forsa
sysselsättning. Ifrån detta mitt domslut finnes icke någon appell.
Böner, tårar och hotelser äro förspillda och skola endast
uppreta mig. Återtåg därför aldrig detta ämne, jag ber dig
därom för din egen skull; ty du torde eljest få lära dig, att
jag ej är en man att leka med.»
Brukspatronen steg upp och gick in i sina rum. I
samma ögonblick, han tillslöt dörren efter sig, inträdde Marie
till Magda, som med ansiktet gömt i näsduken grät häftigt.
»Huru är det, Magda?» sade Marie och klappade henne.
»Det är icke rätt bra», svarade Magda och reste sig
hastigt upp.
Marie satte sig bredvid henne och började tala om
åtskilliga husliga saker. I början avhörde henne den unga frun
utan synnerlig uppmärksamhet, men slutligen undföll Marie
ett och annat ord, som tvang Magda att lyssna till vad hon
sade, emedan de vidrörde begrepp, dem Magda ifrån
barndomen varit van att respektera, nämligen: våra plikter emot
andra. Marie sade till exempel:
»Det är en hustrus plikt, hon må vara aldrig så rik eller
utmärkt, att hava vård om sitt hus, och huru det skötes,
eljest är hon blott och bart en grannlåtsdocka. Hennes
skyldighet är även att vara en klok och förståndig husmor,
den där rätt förstår att behandla sina tjänare och bedöma,
huru de uppfylla sina åligganden.»
Orden det är hennes plikt återkallade i ett nu alla de
lärdomar hon hört. Magda satt tyst och åhörde Marie med en
uppmärksamhet, som gjorde, att denna på sitt egna, milda
sätt fortfor att tala. Hennes ord föllo i god jordmån, ehuru
det fordrades tid, innan de kommo att bära de rätta
frukterna. Nu utövade de sin verkan på Magdas stolthet. Hon
tänkte:
»Må han glömma sina plikter emot mig, jag vill och skall
icke glömma mina emot honom.» Med denna föresats gick
hon om aftonen till vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
