Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hava honom vid dåligt lynne, så skall man föra det ämnet
på tapeten.»
»Och skälet?»
»Det känner jag icke, om ej att farfar dött däruppe, och
att farbror bodde där, när han blev underlig och måste resa
utrikes. Faster Marie tycker icke heller om, att man ordar
om de där rummen. Gud allena vet, vad där tilldragit sig;
men det råder jag till att aldrig upplåta din näbb därom.»
Mariquitta förde talet på något annat; men Magdas
tankar voro nu sysselsatta med de hemlighetsfulla rummen.
Om eftermiddagarna, då Mariquitta enligt sin vana begav
sig ut till arbetarna, eller strövade omkring på verkstäderna,
gick Magda upp i sin våning, såsom den en trapp’a upp
kallades. Ehuru icke någon av familjen bodde där uppe,
var den eldad och varm, så att man alltid kunde dit uppföra
de gäster, som kommo till Eksjö.
Det led emot aftonen, då Magda helt ensam anträdde
vandringen genom denna ändlösa rad av rum med sina
tjocka, mjuka, turkiska mattor och sin dyrbara möblering.
Hon föreföll sig själv såsom en gengångare, vilken smög sig
igenom de dyrbara gemaken med ljudlösa steg. Med den
största noggrannhet betraktade hon de med sammet eller
siden beklädda väggarna. Det föreföll henne, som om hon
någonstädes i alla dessa förgyllningar borde träffa på en
mässingsknapp, som dolde en fjäder, varigenom en dörr
öppnades, och visade en vindeltrappa. I salen, belägen mitt
i cirkeln av dessa rum, var Magda övertygad att påträffa
den eftersökta lönndörren. Det fanns icke någon Sprint,
den hon icke tryckte på och granskade; men förgäves. Hon
återvände efter ett par timmars granskning ned i
vardags-våningen, grubblande på, huru hon skulle kunna komma in
i den mystiska våningen.
Det hemlighetsfulla uppfyller alltid själen med en pinsam
nyfikenhet; så ock med Magda. Hela natten jagade den
ena inbillningen efter den andra genom hennes huvud, och
sömnen flydde. Dagen därpå ankom ett brev från
brukspatronen, varuti han underrättade de hemmavarande, att
han ännu på ett par dagar icke skulle återkomma. Hela
förmiddagen satt Magda och ritade efter de instruktioner,
René gav. Mot middagen föreslog hon Mariquitta, att de
skulle göra en promenad, helst vädret var vackert och klart.
Magda ville se de igenmurade uppgångarna till huset, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
