Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mariquitta visade henne dem. Där var omöjligt att komma
in i huset.
Även denna rekognoscering utföll illa. Sedan man ätit
middag, kvarstannade René emot sin vana hos fruntimren
och började konversera med Magda, alldeles som det ägnar
och anstår en ung, belevad man. Magda förde talet på
rummen i de övre våningarna. Mamsell Sturm kastade en skygg
blick på henne utan att besvara frågorna. René däremot
sade leende:
»Även jag var en tid mycket nyfiken på att få se den
slutna helgedomen; men nu är jag det icke mer.»
»Verkligen! Och nyfikenheten försvann, utan att den blev
tillfredsställd?»
»Jag försäkrar tant (det var första gången René
kallade-Magda tant), att den är omöjlig att tillfredsställa.» René
smålog åter.
Magda betraktade honom en stund, liksom hon sökt
utröna, om han talade uppriktigt. Slutligen sade hon:
»Det där var ett undvikande svar» ; vid dessa hennes ord
vred mamsell Sturm på sig, liksom man vänt henne på
halster.
»Bästa tant, se på faster, hon är färdig att dö, bara
man talar om de övre regionerna i detta förgyllda helvete.»
René skrattade med ett uttryck av överdåd, som förvånade
Magda. Hittills hade han endast visat henne en sträng,
stolt och kall min. Hon trodde, att han ej kunde skratta.
Vid tjuguett år är nyfikenheten en större plåga än eljest.
Också när faster Marie begav sig ut i några hushållsbestyr
och Mariquitta sprang ut i salen för att spela den enda vals
hon kunde och vilken faster lärt henne i smyg, sade Magda:
»René, har du varit däruppe i rummen?»
»Och om så vore, vad mera?»
»Jag önskade se dem.»
»Omöjligt. Farbror blir ursinnig, om man talar om dem,
och sedan förföljes man av hans misstänksamhet, liksom
av ett verkligt syndastraff.»
En paus uppstod. René bröt den.
»Om jag nu, trots min en gång fattade föresats, gav tant
en utväg att få sin önskan uppfylld, vad bleve då min
belöning. Vill tant, jag skall säga det?»
»Låt höra.»
»Jo, att tant, vid första lägliga tillfälle, då jag lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
