Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du borde väl förstå, att då en man med min karaktär
bjuder till sitt hem den karl, som ägt hans hustrus första
kärlek, sker det icke för ro skull, utan därför, att han har
en avsikt med detta sitt handlingssätt. Jag hör icke till
dem, som handla besinningslöst, och har icke heller nu gjort
det.»
Sturm höll upp. Över det gulbleka ansiktet gled en
mörkröd flamma. En lång paus uppstod. Slutligen återtog han:
»Det är visserligen sant, att Sorenza, eller, rättare sagt,
Magda, av fri vilja räckt mig sin hand. Men vad jag icke
vet, är om med gåvan därav följde hennes hjärta. Jag tvivlar
därpå.» Sturm lutade sig tillbaka mot ryggstödet och tillslöt
helt och hållet ögonen under det han fortfor: »Jag är femtio
år, således icke mera ung. Du är trettiotre. Nåväl, jag har
frågat mig själv, om det ens vore möjligt för Magda att
ur sitt hjärta ha utplånat din bild. Mitt förnuft har sagt
mig, att hon måste älska dig.» Sturm sprang upp med en
ynglings livlighet och tilläde häftigt: »Den tanken är ett
helvete, som nära nog kan göra mig ursinnig.» Han gick
fram till ett av fönstren och öppnade det.
»Så mycket mindre begriper jag din önskan att få mig
hit», inföll Porry kallt.
»Men jag begriper den», mumlade Sturm helt sakta. Högt
yttrade han: »Du skall snart förstå mig. Jag har varit gift
på andra året. Magda har under denna tid varit en ängel
av godhet och med ett aldrig slocknat nit sökt uppfylla
sina plikter. Du vet, att jag i mitt hem har ett häftigt lynne
och icke är särdeles lätt att handskas med; hon har likväl
fogat sig därefter med en beundransvärd klokhet, men tillika
med en anstrykning av kyla, som visat mig, att endast
pliktkänsla ledde henne. Dessutom förefaller det som hon led
av en undertryckt smärta, som om hon begråter den lycka,
hon en gång hoppades erhålla i livet. Sin artistiska bana
har hon alldeles övergivit, hon tål ej höra talas därom,
utan hjälper mig med åtskilligt, som rörer bruket och min
verksamhet. Allt detta har gjort, att jag trott mig göra den
upptäckten, att hon kämpar med en olycklig böjelse. Det
är visshet härom, jag måste vinna. Därför bjöd jag dig
till Eksjö.»
»Ett försåt således för den hustru, som enligt dina egna
ord med iver sökt uppfylla sina plikter», inföll Porry
skarpt.
»Icke försåt, utan en fast föresats att skapa hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
