Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick tvekande, men gick sedan helt obesvärat fram,
sägande, i det han tog plats bredvid den soffa, där hon satt:
»Det är något ovanligt att finna Magda helt allena.»
»Ja, jag har hittills haft den lyckan att äga min mans
dotter och syster hos mig, något, som jag nu måste sakna.»
Magdas röst var lugn. Porry betraktade henne
uppmärksamt.
»Har Magda alldeles lämnat den artistiska banan?»
frågade han.
»Alldeles. När man är gift, förlorar man intresse för
allt annat än sin familj och sin man.»
»Verkligen! Vill Magda därmed säga, att äktenskapet
är konstens, poesiens och snillets grav?»
»Vare detta långt ifrån mig; ty av allt skönt och poetiskt
i livet anser jag äktenskapet för det heligaste och skönaste.
Man förlorar just därför smaken för det beröm och den
ryktbarhet, man eljest skulle önska att vinna.»
»Beröm och ryktbarhet, icke är det detta, som bestämmer
konstnären, skaldens eller författarens bana. Det är något
vida högre, det är den naturliga kallelsen. Vill Magda
påstå, att åtrån efter utmärkelse skapar artisten?»
»Det vill jag icke; men nog anser jag berömmet äga en
oemotståndlig tjusningskraft. Gud allena vet, om någon
blev artist eller författare, ifall han skulle arbeta endast
för sig själv. Det ligger i vår mänskliga svaghet att vilja
låta världen få kunskap om de små företräden, naturen
begåvat oss med.» Magda smålog. »Fåfängan är vår största
arvsynd.»
»Ifall så är, huru förklara, att Magdas sista tavla icke
står upptagen såsom målad av er?»
»Nils misstager sig, där står verkligen, att den är målad
av ...»
»Sorenza, ja; men Magda och Sorenza äro icke mera
samma personer.»
»Det var Sorenza, som målade tavlan; Magda Sturm har
nedlagt penseln.»
»Att så är, kan jag icke fatta.»
»Varuti ligger det ofattliga?»
»Däruti att Sorenza mindre än någon var artist av
fåfänga. Hos henne fanns en så sant konstnärlig anda, ett
så brinnande intresse för själva konsten, att jag förr hade
kunnat tänka mig henne såsom den, vilken på konstens
altare offrade allt, men icke såsom den, vilken uppoffrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
