- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
135

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rvs trolovade och han för alltid skild från Sorenza. Den
här gången måste min kärlek till honom och mitt hat till
henne segra.» Hon anade icke, att det just var för att
sammanträffa med Sorenza Porry besökte X—strand.

Med dylika känslor infann sig Jenny vid X—strands
hälsobrunn. Att hon där skulle sammanträffa med sin
förhatliga rival och under hennes ögon strida, var något som
hon icke beräknat.

Efter denna redogörelse skola vi återvända till Jenny,
där hon sitter och överräknar, huru den första
sammandrabbningen med fienden avlupit, vilkendera, hön eller
Sorenza, som haft övertaget. Med den vildaste förbittring
måste hon erkänna, att Porry icke ägnat henne någon
uppmärksamhet, utan slösat all på Sorenza.

Huru hade icke hans ögon hängt fast vid den unga
änkans ansikte; huru hade hans blickar icke följt henne och
huru frånvarande och förströdd hade han icke förefallit,
då han talat med Jenny.

Sorenza, denna förödmjukade, denna i stoftet trampade
Sorenza, vad var hon icke nu? — en rik, ansedd änka; en
utmärkt, berömd och firad artist; ett snillrikt och eftersökt
fruntimmer; ung, vacker och hyllad. Hon ägde alla Jennys
företräden utom rangens, men i det stället ägde hon ett
ännu större — kärlekens.

Jenny tyckte, där hon satt, att svartsjukan och hatet borde
äga förmåga att kväva henne. Hon erfor ett
oemotståndligt behov att få giva luft åt all den vrede, som sjöd inom
henne.

Hon hade just kommit till det retsamma bokslutet av
sina balräkningar, då dörren öppnades och Arthur trädde in.
Någon bättre gäst hade icke kunnat infinna sig. Så fort
Jenny fick se Arthur, utropade hon emot honom:

»Vad kommer åt dig, som hedrar mig med ett besök?
Du tycktes i går på balen knappast hava tid att hälsa på
mamma och mig. Ditt sätt mot din mor och syster är mer
än anstötligt. Vi äro, som om vi icke funnes till för dig.
När vi om vintrarna bo i huvudstaden, händer det, att
veckor gå om, som vi icke se greven, och om vi, såsom i år.
sammanträffa vid en brunn, så är han alltför upptagen att
hava tid att taga notis om oss eller visa sin mor den yttre
hövlighet, han är henne skyldig.»

»Bästa Jenny, är det din avsikt att gräla?» frågade Arthur
och såg på henne med en viss värdighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free