Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min avsikt är att tala sanning. Tyckte du verkligen,
att det låg en gnista takt i ditt uppförande i går?»
»Ja, därmed smickrar jag mig verkligen. Att börja med
ledsagade jag mamma och dig ned i salongen. Jag
uppfyllde därigenom allan rättfärdighet emot er båda.»
»Såå, du tycker det; och sedan var det kanske
överensstämmande med god ton, att du hela aftonen sysselsatte
dig med den där Sorenza, oaktat mamma var närvarande.
Inser du ei det ogrannlaga att mitt för din mors ögon
visa en dylik person en ...»
»Håll, Jenny», inföll Arthur med hetta, »eller ock kunde
du och jag komma att säga varandra saker, som jag
önskar icke skola bliva uttalade. Hör därför noga mina
ord: Sorenza skall alltid kvarstå i min tillgivenhet såsom
den enda av mina syskon jag verkligen älskat. Fru Sturm
åter är en så allmänt aktad kvinna och en så utmärkt
konstnärinna, att det skall uteröra en stolthet för mig att få
visa henne min beundran. Farväl, kära Jenny, icke
kommer jag att snart besvära dig med ett besök.»
Arthur lämnade systern och tog vägen in till modern.
Han underrättade sig om hennes hälsa, och sedan detta
var gjort, tog han avsked, förkortande visiten så mycket
möjligt var.
Emellan grevinnan Eldelfeldt och sonen Arthur hade allt
sedan grevens död ett ganska kallt förhållande ägt rum.
Arthur kunde icke förlåta modern hennes beteende mot
Sorenza. Grevinnan åter ursäktade icke sonen hans
tillgivenhet för mannens dotter. Detta gjorde, att båda
inskränkte sig till att visa varandra yttre hövlighet, utan att
däruti ingick någon förtrolighet.
Grevinnan kunde aldrig förlika sig med Arthurs
lättsinnighet att brvta den förlovning, hon så skickligt
planerat. Då hon förebrådde honom detta, hade uttryck blivit
fällda, som gjorde förhållandet ännu spändare och
föranlett, att grevinnan aldrig blandade sig i sonens enskilda
förhållanden, något som han helt bestämt undanbett sig.
Men återvändom till det närvarande.
När Arthur kom ifrån modern, vandrade han genom
trädgården ned till Sorenzas och Mariquittas boning. Över
Arthurs levnadsfriska ansikte vilade en skugga av svårmod.
I förstugan mötte honom Mariquittas kammarjungfru.
»Tager din fru emot?» frågade Arthur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
