Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hon har sagt till, att hon vill vara ostörd på
förmiddagen.»
Arthurs panna mulnade; men han sade ingenting, utan
gick upp till Sorenza.
Medan Arthur besökte sin syster och sin mor, sutto
Sorenza och Marie och drucko kaffe i ett litet kabinett.
Marie hade just slutat ett längre meddelande, vartill
Sorenza med uppmärksamhet lyssnat.
»Detta var således orsaken, varför du, min goda Marie,
icke längre ville stanna hos din älskling, utan hellre
föredrog mitt föga trevliga sällskap», sade Sorenza med ett
vackert leende och räckte svägerskan handen.
»Ja, då alla böner och föreställningar förblevo utan all
verkan, beslöt jag att icke mer stå vid hennes sida såsom
en onyttig och besvärlig person, åt vars ord hon
skrattade.»
»Men varför upplyste du mig icke om allt detta, då du
och Mariquitta ankommo till Eksjö?»
»Ack, då mötte oss så mycket sorgligt, att jag saknade
mod att tala därom. Gunnar var sjuk; du nedtryckt av så
många prövningar, att man skulle vara utan hjärta för att
med en hårsmåns tyngd öka bördan av dina lidanden. Jag
hoppades dessutom, att hennes vistande på Eksjö skulle
bliva henne till nvtta och göra, att hon fäste sig vid René,
men det var ett fåfängt hopp.»
»Om jag ändå fått veta sanna förhållandet, när jag blev
änka», sade Sorenza eftersinnande, »så hade jag lättare
förmått avhjälpa det onda.»
»Även då saknade jag mod att tala därom. Jag visste,
att det skulle smärta dig, och jag hade då blott en önskan,
att avlägsna allt som kunde fördröja ditt återvändande
till liv och hälsa.»
Sorenza klappade Marie och sade leende:
»Du goda, goda Marie, huru har du icke omhuldat mig.
Var nu vid gott mod och oroa dig icke över Mariquitta.
Jag hoppas, att allt än kan bli bra.»
En paus uppstod, under vilken de drucko kaffe. Därefter
sade Sorenza:
»Du säger således, att Mariquittas rykte lider genom
Arthur Eldelfeldts trägna uppvaktning?»
»Ja, ty man ser däruti något helt annat än det är. Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
