Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pannan. »Det finnes ännu något att tillägga, som ni
glömt.»
»Verkligen?» Sorenza lyfte upp huvudet och såg på Porry.
»Ja!» Nils betraktade henne. »Den där tavlan har haft
olycka med sig; den har fört till uppdagandet av
hemligheter.»
»Säg snarare: den har givit bevis uppå, att människan
icke vill förstå orden: ’Må den som känner sig utan skuld
kasta första stenen’.» Sorenza reste sig upp, bifogande
med ett sorglöst leende: »Dock, vad lönar att tala därom?
Ni har fått den förklaring, ni önskade. Vi äro alltså kvitt,
och nu kunna vi tala om andra saker.»
Sorenza tog ett handarbete och gick att sätta sig vid ett
av de uppslagna fönstren.
»Kvitt äro vi icke», sade Porry och intog stolen mitt emot
henne, »och innan vi det bliva, kunna vi ej heller tala om
något annat.»
Det låg i Nils’ röst något djupt allvarligt.
»Vad är vidare att säga om tavlan?»
»Ingenting, om Sorenza så vill, och likväl ganska mycket
om dess fulländande.»
»Om dess fulländande», upprepade Sorenza och såg på
honom med en stolt blick. »Vad skall jag säga därom?
Behöves verkligen någon förklaring?»
»Sorenza, ett enda ord av edra läppar såsom lösning på
den tvetydiga gåtan, och jag skall tro därpå såsom på Gud.»
»Vad Nils trott, bevisade ert plötsliga avlägsnande; vad
ni nu tror, är likgiltigt. Nils har för andra gången, utan all
prövning, brutit staven över mig. Nå väl, begär då icke,
att mina läppar skola uttala ett enda ord till rättfärdigande.
Nils och jag kunna ändå aldrig förstå varandra.»
»Vem är nu den stränga?» frågade Porry, upprörd.
»Sorenza som efter flera års förlopp vägrar mig en förklaing,
eller jag, som...»
»Bäste Nils», avbröt Sorenza, »låt oss icke tala därom.
Jag har ingenting att förklara, ingenting att rättfärdiga;
och om jag även hade det, anser jag icke Nils äga rätt att
fordra det; ty ett av de två: antingen betraktar ni mig som
en hederlig kvinna, eller ock som motsatsen. I det förra
fallet står jag över misstankarna; i det senare under dem.
I det förra behöves icke någon förklaring; i det senare
vore varje sådan något, varuppå Nils alldeles icke borde
tro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
