Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
René skyndade fram, fattade och kysste den emot
honom räckta handen med ett uttryck, liknande det, varmed
vi nalkas ett helgon.
»Tro mig, det har skett emot min vilja», sade han. »Jag
har ej kunnat komma förr.»
»Har du ej fått mitt brev?»
»Då det ankom, var jag på en resa, och först för ett
par dagar sedan inhändigade jag det. Utan att giva mig
tid att vila över, lämnade jag genast Eksjö.»
»Tack! Jag betvivlade aldrig ett ögonblick, att du skulle
komma; det förvånade mig endast, att du dröjde så länge,
innan du hörsammade kallelsen.»
»Och detta förundrar mig icke. Tant visste, att om en
befallning från tant träffat mig halvdöd, så hade jag likväl
efterkommit den. I livet finns väl icke någon, till vilken
jag står i den skuld som hos Magda Sturm. Begärde tant
än mitt liv, skulle jag ej därmed förmå gällda den.»
Nu vände sig René till Porry, och sedan han med denne
utbytt en kall hövlighetshälsning, sade han med ett
vemodigt leende:
»Icke sant, farbror, om tant fordrade vilket offer som
helst, skulle min plikt vara att bringa det. En ringa
för-soningsgärd bleve det ändå, för vad min pojkaktiga
passion var nära att kosta. Jag skulle likväl ej förmå
utplåna, att hon en gång genom mig blev ställd i tvetydig
dager.»
»Nej, svårligen», svarade Porry kallt. »Det är alltid
farligt att emot en person rikta misstanken; ty ehuru
oförtjänt den än må hava varit, liknar den en
gengångare, som oupphörligt återkommer.»
»Talat i allmänhet är det möjligt», sade René; »men
omöjligt med en kvinna av tants karaktär. Hon står höjd
över alla misstankar. Inför den, som icke det förstår, kan
hon vända sig bort med förakt.»
»Se så, René, nog ordat om mig», inföll Sorenza.
»Mariquitta är borta, så att du i.cke nu kan få träffa henne.»
»Jag får väl lugna mig», svarade René med en, såsom
Porry tyckte, likgiltig ton.
Nils fattade sin hatt för att gå. Sorenza hejdade
honom, sägande:
»Alldeles icke något uppbrott. Nils har en gång skänkt
mig denna afton, och man återtager icke en gjord gåva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
