Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men jag fruktar verkligen, att det vid närmare
besinnande är mig omöjligt att stanna.»
»Ingalunda. Bjud till att i likhet med mig försöka göra
det omöjliga möjligt. I annat fall kunde Nils avskräcka
mig.»
Sorenza var så fullkomligt lik sig sådan hon var
såsom ung flicka, att tvivlets onda makter flydde och Porry
svarade leende:
»I så fall stannar jag.»
Han satte ifrån sig hatten.
Den aftonen var Sorenza glad och livlig. Det kalla och
stolta hade försvunnit, och över hela hennes väsen vilade
detta skimmer, som känslan av lycka förlänar åt vårt
mänskliga jag, och vilket gör den fula vacker och den
vackra skön.
Klockan emot tio hördes glada röster i trädgården.
Sorenza igenkände Mariquittas och sade till René:
»Ställ dig så, att du vänder ryggen åt de inträdande.
Jag önskar bereda dem en överraskning, när du sedan
vänder dig om för att hälsa.»
Utan att svara gjorde René vad Sorenza bad honom.
Han gick fram till de åt balkongen uppslagna
glasdörrarna, och stödjande sig emot dörrposten, blickade han ut,
vändande ryggen åt den motsatta dörren.
Han hade knappast hunnit intaga denna ställning förr
än Mariquitta kom, åtföljd av faster Marie och herr
Bencke.
»A’h, du är icke ensam, mitt kära mammabarn», utropade
Mariquitta och hälsade på Porry. Sorenza räckte handen
åt Marie, böjde stolt på huvudet till svar på Benckes
hälsning och sade till Mariquitta:
»Nej, som du ser, har jag under din frånvaro försett mig
med tvenne herrar. Jag önskar presentera dig för den ene
av dem.»
Nu vände sig René om.
»Vad ser jag!» utropade Mariquitta med ett uttryck av
glädje och tillika fruktan. ,
Med ett vänligt leende gick René fram till henne,
sägande :
»Jag tror min åsyn förskräcker dig? Det skulle smärta
mig.»
»Huru kan du tänka något dylikt!» utropade Mariquitta
och slog armarna om hans hals. »Jag kände mig glad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
