- Project Runeberg -  Börd och bildning /
38

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna lämna den boning, där de åtnjutit så mycket
vänlighet.

Sedan mörkret inbrutit öppnades dörren, och Elias
syntes på tröskeln, där han blef stående, sägande i kort ton:

»Sophie och madame Mathieu skola följa mig.»

Innan någon af dem hann göra en rörelse, sprang
Susanna fram och utropade:

»Elias, kära barn, hvad ...»

»Tyst, Susanna, icke några frågor! Här gäller endast
att lyda min fars befallning.»

Han sköt Susanna tillbaka in i rummet och tilläde, vänd
åt de andra: »Ären I redo?»

»Ja!» svarade madame Mathieu. »Hvem skall föra ned
våra saker?»

»De stanna här. Kom, Sophie!»

Elias vinkade åt flickan, som tillika med madame Mathieu
lämnade rummet, sedan de sagt Susanna ett vänligt farväl.

Några minuter senare hade Susanna lyst dem utför de
tre trapporna. När de kommo ned, befallde Elias henne
att vända tillbaka upp med ljuset. Först när den sista
glimten däraf försvunnit, öppnade han porten.

Fattande hårdt om Sophies arm, sköt han först madame
Mathieu ut på gatan och smög sedan efter med Sophie.

En half timme senare hördes raska steg närma sig till
judens boning. Porten öppnades, och den anländande trädde
oförskräckt in.

*



Susanna, som nu åter befann sig i det stora
familjerummet, började genast att sätta åtskilliga stolar och möbler
på deras platser.

Hon var så ifrigt sysselsatt med dessa bestyr, att hon
icke märkte, att tamburen öppnades och en karl trädde in.

Rummet upplystes endast svagt af det ljus Susanna
medfört, så att mannen, som stannade på tröskeln, helt och
hållet befann sig i dunklet.

En lång stund blef han också stående orörlig,
betraktande med en granskande blick allt omkring sig. Slutligen
gick han fram på golfvet.

Vid denna rörelse vände sig Susanna om, utropande:

»Herre min Gud, är det ni, fader Jacob! — Skulle jag
ha glömt att låsa tamburdörren!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free