Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon annan främmande person visade sig. Han fördrog
ej någon annans åsyn än Susannas.
Ännu hade likväl ej tankeförmågan trädt i någon
verksamhet, ty han saknade allt minne af hvad som passerat
och hågkomsten af dem, med hvilka han varit i beröring.
Han hade glömt alla namn, ända till Susannas.
Samma dag Elias hemfördes af Jéröme, hade till
Susanna kommit en systerdotter, som förlorat sin far och nu
var alldeles utan beskydd. Flickan var endast fjorton år
och ägde i hela världen ingen annan än Susanna att hylla
sig till.
Judith blef Susanna också en verklig hjälp under Elias’
långvariga sjukdom och det ständiga nattvaket.
Mången gång föreföll det Susanna, som hade Gud sändt
barnet till henne såsom ett bistånd och en tröst i den svåra
pröfningen.
Elias hade växelvis vid sin sjuksäng haft Judith och
Susanna; men samma ovilja hans ansikte uttryckte, när
doktorn besökte honom, återfanns där, då Judith kom inom
hans synkrets.
Detta föranledde Susanna, som med en öm moders öga
följde Elias, att befalla Judith hålla sig undan och icke
synligen vara i hans närhet, då han lämnade sjukrummet
och utbytte det mot den forna samlingsplatsen för familjen.
Den unga flickan lydde tillsägelsen och kunde hela
dagarna sitta i den mest undangömda vrån, blott hon fick
vara inne i samma rum som han.
Så hade tiden gått, och den 5 april 1794, skördedagen
af Dantons hufvud, passerade, utan att Elias ännu kunde
fatta något af vad som hände.
Han brukade, sedan kroppskrafterna återkommit, helt
mekaniskt vandra af och an på golf vet i familjerummet.
En eftermiddag i medlet af april promenerade han
sålunda. Dagen hade varit ovanligt blid, fönstren stodo
öppna, och den milda vårluften inströmmade, förande
omkring doften från de blommande krukväxterna. Elias drog
några djupa andetag, liksom för att insupa den angenäma
luften; därefter stannade han vid ett af fönstren. En
lång stund blef han stående orörlig, därefter strök han
med handen öfver pannan. Det låg i denna rörelse
något som angaf att han önskade reda de oklara
föreställningar och dunkla minnen, som trängde sig på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
