Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ena hörnet bredvid ett af fönstren och dold af de på
golfvet stående yppiga blomkrukorna satt Judith.
Susanna var ute i några husliga värf.
Judith hade ögonen fästa på Elias, i hvars eljest slöa
och liflösa ansikte förmärktes en ovanlig rörelse. Det
syntes, att tanken, som en så lång tid varit paralyserad,
började arbeta sig ur detta tillstånd.
Plötsligt ljödo tre slag på porten.
Elias spratt häftigt till; kastade en blick omkring
rummet, med en min, liksom han vaknat ur en lång och djup
sömn; gick därpå med snabba steg mot dörren till
tamburen, synbarligen i afsikt att öppna för den bultande.
Judith, af Susanna strängeligen förbjuden att visa sig
för Elias, rörde sig ej ur fläcken, utan följde honom blott
med ögonen.
I detsamma Elias lade handen på dörrlåset, kom
Susanna in.
»Elias, kära barn, hvart ämnar han sig?» utropade hon,
helt förvånad öfver att finna honom i begrepp att begifva
sig ut.
Elias vände på hufvudet och svarade:
»Min far bultar, jag går att öppna för honom» ;
därmed stod han i tamburen.
Susanna sprang efter, fattade honom om armen och sade
i en ofrivilligt sorgsen ton:
»Gå in, Elias, det är ej fader Jacob, som bultar. Jag
skall gå och se efter hvem det är.»
Elias, som redan befann sig i förstugan, stannade vid
dessa ord, såg med en lång blick på Susanna och yttrade
efter en stund:
»Du har rätt, Susanna, det är ej min far. Han
kommer icke åter.»
De tre slagen på porten upprepades. Elias skyndade
utför trappan.
Susanna, som nu på lång tid hvarken hört honom uttala
hennes eller någon annans namn, blef helt gladt
öfver-raskad och behöfde några sekunder innan hon hämtat sig,
så att hon kunde följa efter honom.
Elias hade emellertid öppnat porten. Sophie d\Escare
stod framför honom.
»Elias, dyre, älskade Elias!» utropade Sophie och ville
kasta sig i hans armar; men vid hennes åsyn och utrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
