Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tanken genom Gabrielles själ, att det var Abrahams
fader som hon hade framför sig, så påfallande var likheten
dem emellan.
Med ett för honom ovanligt mildt tonfall i rösten sade
Elias: »Ehuru ni i dag ser mig för första gången, säger
mig er blick, att ni gissat, hvem jag är. Har jag ej
rätt?»
»Jo, monsieur, ni är Abraham Levitains fader.»
Gabrielle såg oförfärad upp i den stolte judens vackra
ansikte.
Då Elias först fick se Gabrielle, hade han blifvit
förvånad öfver att hon var ful. Han hade varit beredd på att
träffa en flicka med ovanlig fägring, emedan Abraham
alltid satt ett högt värde på kvinnlig skönhet. — »Den
flickan måste ha ovanliga själsgåfvor, för att på allvar ha
kunnat fästa ett så ostadigt sinne som Abrahams», tänkte
han. Då Gabrielle fäste på honom sina själfulla ögon,
insåg han, att den makt, dessa ägde, var långt större än
den, som skönhet utöfvar.
»Ja, jag är Abrahams far», sade Elias och satte sig på
soffan, dragande Gabrielle ned bredvid sig. »Min son
älskar er», fortfor han. »Och ni, älskar honom, är det
icke så?»
»Jo, monsieur, han är kär och dyrbar för mitt hjärta»,
svarade Gabrielle frimodigt.
»Det är också på er kärlek till honom jag räknar för
att kunna tala så som jag önskar. — Ni älskar Abraham;
men har ni äfven betänkt, att han är jude och ni kristenf»
Gabrielle teg. Elias återtog:
»Min son har begärt mitt samtycke till en förening er
emellan. Jag har ej vägrat, ej lofvat honom det. Jag
har känt mig förkrossad vid den tanken, att han så glömt
aktningen för våra fäders tro, att han ville äkta en kristen
flicka. Med sorg skall jag nedstiga i min graf om detta
äktenskap går i fullbordan. Jag vill icke bedja er afstå
från min son; nej, det är icke ett offer åt mig, jag önskar,
utan ett offer åt en helig och allvarlig öfvertygelse. En
öfvertygelse, den hvarje ädel människa måste vörda. Jag
skall lika litet bedja er försaka er kärlek som förbjuda
min son att äkta er; men jag skall låta er själf afgöra
öfver hans och ert öde.»
Elias höll upp, hans ögon föllo på en ring, som Ga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
